LEDARE
Centerpartiets budgetförslag har fullt fokus på målet: att skapa den tillväxt som är nödvändig för att säkra välfärden.
Ansatsen är ansvarsfull och trovärdig.
Frågan är om den vinner några val.
Den sittande rödgröna majoriteten har inga strategier i samma riktning. Däremot upprepar man mantrat att man vill ”värna välfärden”. Hur denna kan värnas genom att sitta still i båten på ett hav med ständiga kastvindar är oklart.
Men det låter ju bra.
Centerpartiet konstaterar att regionen måste gasa fullt och konsekvent i den viktiga frågan om att stärka företagsklimatet. Här måste alla krafter samverka och det långsiktiga blocköverskridande arbete för detta som nu både S och C talar sig varma för är bra. Men med tanke på den avgrundsdjupa skillnaden mellan dessa båda partiers syn på företagande måste det arbetet ske i nära samarbete med näringslivet. Och det måste inledas nu, innan valrörelsen sätter igång.
I sitt budgetförslag markerar Centerpartiet också att samtidigt som man gasar för att förbättra företagsklimatet måste man bromsa för att stoppa de ständiga kostnadsökningarna i nämnderna. Ett arbete som inte varit prioriterat av sittande majoritet. Där fortsätter man konstatera att underskotten är beklagansvärda men att det går före att ”värna välfärden”. Var och en som översätter denna logik till sin egen hushållsekonomi ser vartåt det tankesättet bär.
Centerpartiet tror, liksom Folkpartiet, på större utdelning i den nya skatteutjämningsmodellen. Fem miljoner mer än majoriteten har man skrivit in i sin budget. Lokalbesparingen som är borttagen i majoritetens budget ligger kvar här liksom de två kärnfrågorna: Södra Hällarna och Pjäsen som redan är beslutade men som inte finns med i Centerpartiets budgetförslag.
Pengarna för driften av reservatet Södra Hällarna hade man hellre lagt på Botaniska trädgården, merkostnaden som man räknar med blir följden av att ta över äldreboendet Pjäsen i egen regi skulle Centerpartiet ha lagt på försörjningsstödet som alla räknar kommer att fortsätta öka på grund av arbetslösheten.
Som sagt, ansvarstagande, framåtsträvande och med ett tydligt målfokus. Men inga nya spännande förslag eller innovationer som kan ses som lösningar på de strukturella utmaningarna för finansieringen av välfärden i framtiden.
Förhoppningen är att ett tydligare ledarskap och träget arbete ska ge lön för mödan.
Budgetförslagen är inte valplattformar men visar ändå åt vilket håll man planerar att jobba i valrörelsen.
Frågan är vad som får gehör hos väljaren: ”tråkigt” ansvar eller tomma men tröstande ord om en välfärd som ska värnas utan att man har någon plan för hur det ska ske?