Det är en sliten klyscha men ibland undrar man vilken verklighet vissa människor lever i.
Jonas Milton, vd för tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation Almega, sa nyligen till Dagens Industri att lösningen på den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige är att frysa ingångslönerna i tio år.
Det finns onekligen anledning att tippa några heliga kor på den svenska arbetsmarknadens åker, men Miltons uttalande visar prov på att det inte är meningen att det ska finnas någon dynamik i lönesättningen. Att låsa fast ingångslönerna i tio år är ju de facto en lönesänkning. Lönerna ska sättas utifrån tillgång och efterfrågan, samt företagens möjlighet att konkurrera om arbetskraft.
Nu skulle det förmodligen inte vara förbjudet att ge nyanställda mer än den garanterade miniminivån men det är inte heller i dag förbjudet att fördela mer pengar än vad avtalen ger i alla löneförhandlingar.
Det är inte ofta så sker utan på många företag utgår man från exakt den procent som fastställs i de centrala förhandlingarna.
Den öppning för dialog mellan arbetsgivare och fackliga organisationer som är ett måste för att hitta moderna lösningar på dagens och morgondagens dilemman får ingen näring i slika utspel.
Men.
Visst finns det anledning att reflektera kring det faktum att Sverige har de högsta relativa ingångslönerna bland samtliga OECD-länder och samtidigt ligger i toppskiktet gällande ungdomsarbetslöshet.
Norge och Danmark har också höga ingångslöner men markant låg andel arbetslösa unga.
Spanien, Belgien och Frankrike har rejält lägre ingångslöner men ligger samtidigt i OECD-toppen för andelen arbetslösa i åldrarna 20 till 24 år.
Det finns alltså inget självklart samband mellan nivån på ingångslöner och ungdomsarbetslöshet.
Det är snarare summan av kardemumman som är grunden till om företag anställer unga eller inte.
Att gå från att vara ensam i sitt företag till att anställa är ett mycket stort steg. Det man tjänar in på att slippa jobba jämt plus att man kan producera mer, äts upp av olika avgifter, sjukpenning till den anställde förutom kostnader för en vikarie för densamma. Många är rädda att ta steget eftersom det är ett så bindande beslut.
Att öppna för sänkta ingångslöner kan vara ett sätt att göra det möjligt för fler att anställa. Men lönerna ska inte sättas i tioårsperioder, de ska förhandlas fram i sedvanliga överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter.
Den dialog och konstruktiva inställning som behövs från alla parter på arbetsmarknaden måste utgå från en översyn av helheten, inte rikta in sig på att frysa löner.