LIBERAL KOMMENTAR
Arresten är ett helvete! Så säger Axel, ett av de barn som Barnombudsmannen (BO) har talat med och som redovisas i årsrapporten 2013. Axel har tillbringat sammanlagt fyra dagar i en arrestcell.
Miljön upplevs av många av de intagna ungdomarna som både skrämmande och obehaglig. Den första vistelsen i arresten beskrivs som en chockartad upplevelse. För första gången i sitt liv blir de inlåsta i en cell, isolerade från omvärlden under 23 av dygnets timmar och därmed utlämnade åt sig själva och sina tankar.
Av Barnkonventionen artikel 37 framgår att inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Gripande, arresthållande och häktning får endast användas som en sista utväg och under så kort tid som är lämpligt i varje fall.
Varje barn ska behandlas humant och med respekt för människans inneboende värdighet. Hur stämmer detta med hur barn behandlas i arresten (Polisen) och häktet (Kriminalvården) i dagens Sverige?
I rapporten konstaterar BO att Sverige systematiskt utsätter frihetsberövade barn för det som FN:s specialrapportör mot tortyr kan likställas med ”tortyr eller grym, omänsklig, förnedrande behandling”.
Under det senaste året har BO genomfört en granskning av hur de mänskliga rättigheterna respekteras när barn är misstänkta för brott och därför är frihetsberövade. Som barn räknas enligt internationell rätt och svensk lag alla under 18 år.
Gruppen unga som misstänks för brott och som häktas har ökat kraftigt i Sverige under de senaste 20 åren. Detta trots principen om att unga bara ska häktas i undantagsfall.
Hur ser då statistiken ut? 2011, det år som redovisas, gjordes cirka 3 000 så kallade insättningar av barn i arrest. För Gotlands del var antalet barn som frihetsberövades 45 och av dessa var två under 15 år. Antalet ungdomar 15–17 år på ön var då 2 030.
Det är vanligt att barn sitter häktade under lång tid. år 2011 satt 17 procent av alla 15–17-åringar i häkte längre tid är 30 dagar.
Vilka riktlinjer finns det då när barn frihetsberövas? Trots att de intagna ska behandlas som barn är barnrättsperspektivet bristfälligt. Knappt en tredjedel av polismyndigheterna anger att de tagit fram egna riktlinjer för barn som är insatta i arrest.
Vårt läns polismyndighet finns inte med bland dessa. När det finns riktlinjer handlar det framför allt hur man ska underrätta vårdnadstagare och socialtjänst i ärendet.
Vad händer då med en människa som isoleras i en arrest? Vanliga symptom är bristande förmåga till uppmärksamhet, försämrat minne och koncentrationsförmåga.
En betydande andel av de isolerade drabbas av allvarliga hälsoproblem som endast kan förklaras med isoleringen. De psykiska påfrestningarna kan innebära panikkänslor, stark ångest och klaustrofobi.
Känslorna kan bli så starka och överväldigande att de är svara att hantera. Som Ruben beskriver det. ”Man blir helt knäpp i arresten”.
är det så det ska vara?