Frihandelsavtalet ingen jobbmotor

Politik2014-01-17 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Lobbyorganisationen Svenskt Näringsliv har med alliansregeringen drivit en mångmiljonkampanj för att EU ska sluta ett frihandelsavtal med USA. I julas kulminerade det i helsidesannonser för miljontals kronor.

Samtidigt kom artiklar där anställda i FP lovade ett himmelrike för Sverige om avtalet genomdrevs. Ensidiga kampanjer från lobbyister är legitima men regeringsinformation måste visa medborgarna både positiva och negativa sidor.

Jag har själv på universitetet lärt tusentals studenter att frihandel kan ge högre BNP när ineffektiv produktion ersätts med effektivare från omvärlden. Men lika sant är att frihandel ger både vinnare och förlorare och pudelns kärna är om förlorarna kompenseras.

I decennier skedde detta i Sverige genom att vi hade en ”vingarnas trygghet” i form av bra a-kassa, vuxenutbildning, flyttstöd, omskolning och där förlorarnas barn fick samma chans till utbildning som vinnarnas. Det var ändock tungt för tiotusentals som tvingades lämna teko, varven och annan dömd verksamhet.

Skyddsnätet gjorde det möjligt för facken att med medlemmarnas stöd acceptera omvandlingen. I kampanjannonserna hävdas nu att ett frihandelsavtal skulle ge en miljon nya jobb i EU och lika många i USA. På PR-byråerna har man dessutom gjort låtsasberäkningar av vad detta skulle betyda i nästan varenda by i Europa.

En miljon jobb

Till råga på allt har man fått med LO:s normalt sansade ordförande Karl -Petter Thorwaldsson på att säga att avtalet skulle ge en miljon jobb i EU. Han har dessutom åkt till USA för att där övertyga facket (som inte gillar avtalet) att också de skulle få en miljon nya jobb.

I den minidebatt som funnits har från facket varnats för att vi kan tvingas acceptera genmodifierade varor, att säkerhetskraven sänks och att demokratin undergrävs om fria domstolar avgör viktiga tvister. Detta är viktigt att beakta framöver

Men det absurda i miljonkampanjen är att utmåla frihandel som en jobbmotor, ja en lösning på EU:s massarbetslöshet. Frihandel ökar inte antalet jobb. Det bestäms av befolkningens storlek, arbetsviljan och ekonomiska politiken. Frihandel betyder att mindre effektiva enheter slås ut av mer effektiva.

Och om ökad export till USA från EU skulle leda till en miljon nya jobb (om 15 år) måste 1-1,5 miljoner jobb i USA slås ut. Om ökad export till EU ger 1 miljon nya jobb i USA så måste 1-1,5 miljoner jobb i EU försvinna. Det betyder 50 000 jobb i Sverige!

Bondfångeri

Ökad frihandel ger effektivare världsproduktion. Att som lobbyisterna sälja detta som en väg ur EMU-krisen är rent bondfångeri. Den gode Karl-Petter borde fundera över i vilket sällskap han hamnat.

Centralt blir vad som händer med de uppåt tre miljoner som skulle förlora jobbet? I dagens massarbetslöshet och allt svagare skyddsnät kan man vara djupt pessimistisk. Även om avtalet skulle genomföras i en god ekonomi skulle hundratusentals av dem aldrig komma tillbaka till arbetslivet och BNP sänkas.

Avgörande är om det finns system för att överföra vinster till förlorarna. Vinnarna i USA kan man dagligen se i våra TV-serier men jag har där borta mött massor av förlorare. Det var tidigare arbetare och tjänstemän utan chans till a-kassa eller omskolning, med nedslitna, osäljbara hus och utslitna kroppar som inte fick vård eller hade något marknadsvärde.

Amerikanisering

I USA förlorar man inte bara inkomsten om jobbet försvinner utan också rätten till sjukvård för sig och sin familj och ofta pensionen. Är det konstigt att löntagarna i ett sådant system inte hyllar frihandeln? I Sverige har vi de senaste sju åren tvingats se en amerikanisering bland annat genom en försämrad a-kassa och sjukpenning, stängd vuxen- och krympt arbetsmarknadsmarknadsutbildning.

I framtiden får vi säkert frihandel mellan EU och USA och andra delar av världen. Men det måste bygga på kunskaper om både vinster och kostnader och att förlorarna kompenseras.

Att sakna motmedel mot dagens EMU-kris är farligt men än värre är att tro att lösningen ligger i att ytterligare öka arbetslösheten.

Frihandel kan vara positivt men förutsätter att man också inser dess negativa effekter och har effektiva skyddsnät. Annars hamnar vinsterna i likhet med de senaste åren enbart hos innefolket i New York, Los Angeles och kring Stureplan.