Gustav Fridolin, 27, har blivit närmast självskriven som språkrör, när Peter Erikssons och Maria Wetterstrands efterträdare ska utses i vår. I går skrev han en debattartikel i Dagens Nyheter - "De gröna ska inta mitten i den svenska politiken".
Rubriken är ingen orimlig tanke och en sådan strategi vore förmodligen bra för Miljöpartiet, nu när det rödgröna samarbetet havererat och avvecklats.
Men vad är det verkliga innehållet i den mittenpolitik Gustav Fridolin förfäktar? Vi får inte veta mycket, men det man kan skymta har inte mycket med mittenpolitik att göra. Ja, Fridolin placerar sig en bra bit till vänster om Socialdemokraterna (i den mån man kan avgöra var Socialdemokraterna står i dag).
I landet som har världens näst högsta skattetryck utmålar Fridolin det offentligas resurser som helt otillräckliga. Han förlöjligar jobbskatteavdraget, som inneburit större marginaler och frihet för miljoner löntagare. Nej, mer av skattebetalarnas pengar vill Fridolin åt för att skapa framtidstro på politisk väg.
Till och med inom Miljöpartiet ses Gustav Fridolin som en uppenbar vänsterkandidat. Än tydligare blir det när tidskriften Fokus ska sammanfatta hans politiska historia. (Som är lång, trots hans ålder. Fridolin blev språkrör för Grön Ungdom som 15-åring.)
Fokus skriver:
"Han har varit medlem i den marknadskritiska organisationen Attac, demonstrerat på toppmöten i Prag och Göteborg och skrivit debattartiklar tillsammans med den utomparlamentariska vänstern mot ’kapitalets globalisering’. Han har blockerat pälsbutiker, uppmanat till plankning, värnpliktsvägrat och blivit utslängd från Israel efter protester mot murbygget på Västbanken. Som fackligt ansluten till syndikalisterna SAC motsatte han sig miljöpartiets uppgörelse med de borgerliga om att införa ett undantag i anställningsskyddet där småföretag får undanta två personer från turordningsreglerna i Las.
Om det är med denna agenda som Fridolin ska inta mitten i svensk politik, då får han börja med att flytta mitten långt utåt vänsterkanten.