Är det inte märkligt hur en länsstyrelse kan fungera som en spottkopp ena stunden för att i nästa stund förvandlas till en stor snuttefilt. I ena stunden ett statsfinansierat näste av utvecklingsfientliga extremister, i nästa en omhuldad lokal institution som Gotland på inga villkor kan klara sig utan.
Nå, alla känner inte dessa plötsliga varma känslor. Det finns de som tänker att det vore bra om de som sköter länsstyrelsens uppgifter befinner sig så långt från ön som möjligt. Friheten är större långt från statsmakten och tillsynsmännen.
Jag förstår tanken. Jag kan nog vara skyldig till att själv ha tänkt den, då och då. Jag var inne på att avskaffa landshövdingen på Gotland redan när Marianne Samuelsson tvingades avgå.
Men jag tror nog ändå att tendensen att se Gotland som ett oberörbart friluftsmuseum befolkat av charmiga inventarier som kan leva på luft – ja, risken är att den tendensen faktiskt ÖKAR med avståndet. Och i så fall risker ju faktiskt situationen att förvärras om länsstyrelsen på Gotland reduceras till ett regionkontor för länsstyrelsen i Stockholm.
Kanske är den oron obefogad. Det finns anledning att fördjupa sig i länsstyrelsens anseende i Stockholm.
Men jag förstår inte denna brådska att stöpa om länsstyrelserna innan förändringarna av Sveriges regionala indelning är klara. Jag förstår ännu mindre varför länsstyrelsen på Gotland ska försvinna, när Gotland ska förbli en egen region.
Var det inte meningen att Sveriges olika geografiska indelningar skulle harmoniseras och bli mindre snåriga? Varför ska vi i så fall ha regioner med flera landshövdingar, medan andra regioner klumpas ihop för att dela på en landshövding?
Länsstyrelserna ska inte organiseras med enbart den egna byråkratiska effektiviteten för ögonen. För övrigt så måste jag säga att jag tvivlar på att man kan sätta likhetstecken mellan större och effektivare.