Det kan vara besvärligt med frånvaro i det här jobbet. När jag långt i förväg bestämde mig för att ta ledigt under förra veckan så visste jag inte hur det skulle bli. Att ledigheten skulle sammanfalla med krig, jordbävning, tsunami och härdsmälta. Och det var bara inom Socialdemokraterna. På den internationella scenen har det också hänt en hel del.
I går tillkännagav Thomas Östros, som varit ekonomiskpolitisk talesman, att han lämnar verkställande utskottet utan knot, trots att han kunnat sitta kvar. Han fogar sig efter valberedningens önskningar utan att ta strid.
Men det säger inte så mycket om framtiden. Håkan Juholt höll också god min när han manövrerades ut av Mona Sahlin. Men det var också Håkan Juholt som senare tillhörde de första som agerade för att Mona Sahlin skulle avgå och det är Håkan Juholt som ska utses till ny partiledare i helgen.
Fröet till nästa ledarskifte kan redan vara sått.
Av någon anledning rapporterade inte medierna på Irland och i Nordirland någonting om konvulsionerna inom det parti som dominerat svensk politik i 800 år. Eller 80 år. Men det känns som 800 år. Från deras horisont ter sig svensk inrikespolitik säkert behagligt tam.
Men stämningen på den gröna ön ger hopp om en god framtid. I torsdags firades det irländska skyddshelgonets Saint Patrick´s day lika flitigt på båda sidor gränsen. Och den gränsen passerar man i bil utan att märka det på annat sätt än att kilometrar byts ut mot engelska mil. Den ekonomiska krisen har inte fått gamla motsättningar att flamma upp, man förenas möjligen i vreden mot banker och bankirer, och många östeuropéer har valt att stanna och kan fortsätta arbeta trots ett kärvare läge på arbetsmarknaden.
Visst finns den grundläggande konflikten ännu kvar, liksom en och annan våldsromantisk väggmålning. Men våld är i dag varken första- eller andrahandsalternativet för att lösa dessa konflikter.
Apropå konflikter så beklagar jag att jag missade länsstyrelsens publika möte i Vamlingbo i onsdags. Av rapporteringen att döma var inledningen av mötet det närmaste vi kommer ett inbördeskrig på Gotland, men som tur var hade länsstyrelsen beväpnat sig med en portion ödmjukhet.
Vi får se om Suderbornas oro får några praktiska konsekvenser för länsstyrelsens planer för strandskyddet.
Själv undrar jag hur det egentligen gick till när allemansrätten överordnades äganderätten. Jag känner att jag måste läsa på.
Förr gällde allemansrätten så länge den inte inkräktade på äganderätten. Nu verkar förhållandet ofta vara det omvända. Äganderätten gäller så länge den inte inkräktar på allemansrätten. Det oroar mig. För det är ju ofta äganderätten och markägarnas omsorg som skapat de miljöer som vi omhuldar i dag.