Framåt eller bakåt till framtiden?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En motsägelse mot ett annat rött mantra, nämligen att skattesänkningarna inte märks överhuvudtaget för de flesta.
Själv fascineras jag av hur man gång på gång visar att man inte förstår kopplingen mellan goda förutsättningar för näringslivet och antalet jobb.
Det är en sak om man inte håller med om denna koppling, men att det aldrig ens nämns i den rödgröna debatten är mer än märkligt.
Den rödgröna universallösningen är att jobben ska skapas inom offentlig sektor och finansieras med skattepengar.
Det privata näringslivet har ingen plats i den rödgröna världen.
Näringslivets tydliga signaler att man ser LAS och höga kostnader för anställda som ett stort problem som hämmar möjligheterna att anställa fler nonchaleras av de rödgröna.
Man nämner inte ens detta som ett existerande påstående. Istället utgår man från att företagen kommer att säga upp sina anställda till höger och vänster om anställningsformerna blir mer flexibla och mindre krångliga.
Och om man sänker ingångslönerna för oerfarna ungdomar kommer det automatiskt att leda till att arbetsgivarna sänker lönerna för trotjänare.
Denna attityd till företag och företagande är obegriplig och det är konstigt att man inte tonar ner de värsta råsoparna mot näringslivet.
Partiledardebatten var också en uppvisning i motfrågor. Båda sidorna svarade på frågor om den egna politiken med att fråga vad det är som är så bra med motpartens.
Detta visar mer på bristen på olikheter än brist på svar om den egna politiken.
Det blir däremot svårare och svårare för oppositionen att hävda att Sverige har körts i diket på grund av alliansens politik. Det finns lite för många fakta och jämförelser som visar att Sverige står starkt efter kriserna. Och inför de kommande kriserna.
Men det var ändå en intressant och talande debatt som gjorde vägvalet tydligt i september: ska vi backa in i framtiden eller ska vi gasa framåt.