fpwefhwe ikerfhow iedhw
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När jag hör och ser Veronica Palm (s) lägga ut orden om hur den sittande regeringen för en medveten politik för att öka klyftorna och sparka på dem som redan ligger verkar det som att hon verkligen tror på att det hon säger är sant.
Det verkar faktiskt som att hon på fullt allvar menar att klyftorna i samhället tillkom 2006 i och med alliansen flyttade in i Rosenbad.
De flesta väljare har förmodligen bättre minne än så.
Veronica Palm var med och debatterade fattigdomen hos ensamstående mammor som står utanför arbetsmarknaden eller är sjukskrivna vid ett seminarium arrangerat av Sveriges stadsmissioner och Sensus i går.
Ensamstående mammor kan för den delen ha arbete och ändå ha det svårt ekonomiskt. En aspekt på detta som nästan aldrig diskuteras är pappornas ansvar.
Ingen kritiserar frånvaron av ansvar hos många pappor som anser att mammorna ska stå för alla utgifter eftersom "de får ju barnbidraget".
Inte heller i går diskuterades pappornas ansvar, utan samhällets.
Här finns ju olika lösningar beroende på vilket av de politiska blocken man frågar. Jelena Drenjanin (m) försökte förklara hur socialbidragets (numera ekonomiskt bistånd) konstruktion förändrats genom åren och om sina egna erfarenheter att växa upp i ett fattigt hem i ett fattigt område med många ensamstående mammor.
På den tiden, 1970-talet, var reglerna långt mer generösa än de är idag. Jelena Drenjanin beskrev detta genom att berätta att när hon växte upp kunde man se vilka familjer som fick socialbidrag: där hade barnen nya cyklar.
Denna anknytning till historien för att peka på skillnaderna med dagens system, gick inte hem hos några deltagare som kanske ville bekräfta sina fördomar om moderata politiker. De tog det som en förolämpning av dem som i dag tvingas leva på ekonomiskt bistånd, pengar som knappast täcker nya cyklar. Knappt ens nya vinterjackor till barnen.
Flera gånger försökte Jelena Drenjanin upprepa vad hon menade men det var svårt att nå fram.
För alliansen är arbetslinjen lösningen hellre än att sjukpensionera och hänvisa människor till socialbidrag. Exakt samma som de rödgröna säger sig vilja så man skulle kunna tycka att det inte finns något problem, det är bara att genomföra?
Veronica Palm ryste nästan av obehag när hon fick gå igång om hur alliansens försök att reformera sjukförsäkringen bara hade ett syfte: få sjuka människor att känna sig värdelösa och dessutom ställa dem utan pengar "de ska inte ens få vara sjukskrivna".
När Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet i Växjö, försökte få tillbaka Veronica Palm till verkligheten med kalla fakta att klyftorna i Sverige har ökat ständigt sedan 1981, blev hon lite omtumlad och svarslös.
För frågan är ju om de tolv åren med s-styre också varit en medveten politik för att öka klyftorna i samhället?
Eller kan det rent av vara så att frågan är mer lite komplicerad och sammansatt?