I söndags avled en Djurgårdssupporter och fyrabarnsfar efter att ha blivit misshandlad av supportrar från motståndarlaget. Denna tragiska händelse har gett upphov till en stor debatt och mängder av förslag och utspel från såväl medier och politiker som fotbollsvänner.
Hur ser Tony Ernst, ordförande för Svenska Fotbollssupporterunionen, på händelsen och den svenska fotbollskulturen?
De senaste dagarna har det presenterats mängder av förslag på hur problemet med supportervåld ska kunna lösas, det ena mer drastiskt än det andra. Vad tänker du om dessa?
– Först och främst är det viktigt att konstatera att det är supervalår. Det förklarar många av politikernas utspel, som sällan är särskilt genomtänkta. De är snarare enkla lösningar på svåra problem. Att förbjuda bortasupportrar eller ståplatsläktare löser ingenting, det är ren populism och våldsamheterna lär fortsätta. Om ett maskeringsförbud ska efterlevas kommer det garanterat att leda till ökade våldsamheter på läktarna när polisen ska upprätthålla lagen.
Finns det inget positivt med reaktionerna?
– Jo, de visar vilken stor roll fotbollen som idrott spelar i många människors liv och inte minst vilken central roll den har Sverige.
Har situationen blivit bättre eller sämre med åren?
– De senaste åren har situationen förvärrats. Den är dock bättre i dag än vad den var under det tidiga 90-talet. Då var situationen betydligt våldsammare, särskilt inne på arenorna. I dag är säkerheten inne på arenorna bättre, men uppgörelserna sker i huvudsak före eller efter match utanför läktarna, så problemet är på intet sätt borta.
Vad gör supporterklubbarna för att motverka den våldsamma fotbollskulturen?
– Fotbollsklubbarna och supportrarna tvingas ta ett ansvar de inte förtjänar. En betydande del av storklubbarnas budget läggs på säkerhet och det finns mängder av supportrar som arbetar ideellt med att garantera säkerheten på läktarna. De våldsamma supportrarna är dock svåra att kontrollera, inte minst då de ofta är berusade och ibland också tungt kriminella.
Om inte hårdare regler fungerar och klubbarna redan gör vad de kan: Vad är det då som behövs göras?
– Det finns inte ett svar på den frågan, utan det krävs ett helhetsgrepp. Polisen måste naturligtvis få möjlighet att behandla dessa individer som vilka kriminella som helst, dock utan att förstöra för den absoluta majoriteten av supportrarna, som är där för att de älskar sitt lag. Detta är dock inte endast en polisiär fråga. Supportrarna måste också rannsaka sig själva och exempelvis fundera över om vissa ramsor och sånger inte är att gå över gränsen. Det var individer som attackerade djurgårdssupportern, men supportrarna kan inte bara säga att det är någon annans fel.
Finns det några framgångsrika internationella exempel?
– Många lyfter fram den engelska fotbollen som ett föredöme när det gäller att bekämpa den negativa supporterkulturen. Det är sant att den har minskat i den högsta ligan, men i praktiken har våldet flyttats ner i divisionerna. Problemet är med andra ord inte löst. I Tyskland har man valt att avsätta mycket pengar för att arbeta långsiktigt mot problemet, vilket har gett en positiv effekt. Men det krävs en vilja från både samhället och fotbollsklubbarna att långsiktigt förbättra kulturen.