Egentligen är det ju bra när offentliga förvaltningar existerar mer än på ett ställe i det geografiska område som ska administreras. Det är regionalpolitiskt fördelaktigt, det ökar Regionens förankring i fler lokalsamhällen och det motverkar inomregionala tendenser att dela upp invånarna i "vi" och "dom".
Men det är ju inte bra när man glömmer bort alla andra hänsyn, som till verksamhetens innehåll, krav och särart. När kultur- och fritidsförvaltningen nu flyttar tillbaka till Visby så är det ju en slags bekräftelse på att utlokaliseringen var misslyckad och feltänkt. Och det är ju också den bilden som kultur- och fritidsdirektör Maria Modig förmedlar.
Det finns i och för sig en tendens, bland förvaltningar som flyttas ut, att söka alla möjliga och omöjliga argument för att allt ska förbli vid det kända och invanda. Som i de statliga verk som regeringen försöker få att lämna Stockholms innerstad, bland annat för att sänka lokalkostnaderna. Exempelvis vill inte Diskrimineringsombudsmannens cirka hundra anställda flytta till förorterna Tensta eller Rinkeby. Trots att det för en utomstående verkar både rimligt och vettigt. Och där handlar det ju trots allt bara om att åka ett antal hållplatser med tunnelbanan för att ta sig till Stockholms centrum. Det tar inte mycket längre tid än att åka från Visby till, tja, Roma.
Är det egenintresse eller allmänintresse som nu får förvaltningen att dra från Roma? Vet inte. Men anledningen tycks ju delvis vara att lämna plats för nya verksamheter som har en mer naturlig plats på Lövsta och kan bidra till att utveckla helheten till ett centrum för de gröna näringarna. Det verkar ju vettigt. Kanske är det bättre även för Roma att Lövsta kan utvecklas på det sättet, än att den anställda från en godtyckligt vald regional förvaltning fortsätter att pendla in varje morgon och pendla tillbaka på eftermiddagen. Med mer pendlande till Visby däremellan, under själva arbetsdagen.