Förutsägbart grekiskt drama
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det lär nog dröja, hoppas jag, innan de hör av sig igen. (Anna Kinberg Batra (M), Roger Tiefensee (C) och Stefan Attefall (KD).)
När jag kommenterade debattartikeln konstaterade jag att jag röstade nej till euron och valutaunionen i folkomröstningen. Även om jag inte vill ha en ny folkomröstning konstaterade jag också att "Nej-sidans värsta hotbilder har inte besannats".
Det är inte sant längre. Mycket har hänt under de senaste månaderna. Flera euroländer plågas av budgetunderskott och statsskulder som är mycket större än vad medlemsländernas stabilitetspakt tillåter. Och ingenstans är det värre än i Grekland, landet som bekräftat alla de farhågor jag hade om vad en valutaunion kunde leda till.
I ett land som Sverige med en egen valuta så sköter regeringen finanspolitiken och Riksbanken ansvarar för penningpolitiken. Om regeringen missköter ekonomin så får det omedelbara konsekvenser för valutan och räntan. Återkopplingen är hård men leder också till disciplin.
Inom EU sköter Europeiska centralbanken penningpolitiken. Men finanspolitiken kontrolleras av valutaunionens många regeringar. Och vart och ett av dessa länder ansvarar bara för finanspolitiken i en del av valutaunionen.
Då kan ett land missköta sin ekonomi utan att det får omedelbara penningpolitiska konsekvenser. Ett land kan agera oansvarigt och förlita sig på att valutaunionen fortfarande bärs upp av förtroendet för de andra medlemsstaterna.
Även ja-sidan i folkomröstningen erkände indirekt att detta var ett problem. Därför infördes stabilitetspakten som begränsade hur stora budgetunderskotten och statsskulderna i euroländerna fick vara.
Men stabilitetspakten innehöll inga realistiska sanktioner och kontrollmekanismer. Grekland släpptes in i valutaunionen utan att landet uppföljde stabilitetspaktens kriterier. De sanktionsmöjligheter som finns har aldrig använts, medan Grekland fuskat med bokföringen för att dölja hur allvarligt läget egentligen har varit. Andra euroländer har låtit Grekland vara eftersom inte heller de har levt upp till stabilitetspaktens krav. Istället för att bestraffa Grekland står man nu beredda att pumpa in ett okänt antal miljarder för att rädda landet från statsfinansiell bankrutt.
Inför folkomröstningen varnade ja-sidan för att kronon skulle bli en skvalpvaluta, ett lätt offer när det stormade på finansmarknaderna. Och räntorna skulle bli höga.
Ja-sidan skräckpropaganda har inte besannats. Men det har mardrömmarna.