Förtroende i krisens tecken

Politik2008-12-22 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hoppet lever. Så rubricerade för ett tag sedan tidskriften Fokus sin artikel om svenskarnas framtidstro. Man hade låtit opinionsföretaget Synovate ställa frågan: "Rent allmänt, tycker du att utvecklingen i Sverige går åt rätt eller fel håll?" under perioden 12-18 november. De som tyckte att det gick åt fel håll var 39 procent, de som inte visste eller tyckte både och var 20 procent och de som tyckte att det gick åt rätt håll var så många som 41 procent. De trosvissa är fler än de svartsynta.
Detta alltså i ett stämningsläge där en global finanskris just tornat upp sig och förmörkat horisonten. Analytikerna är förvirrade.
Till det skall läggas att opinionen dessutom är en trend. Samma fråga ställdes i början av oktober. Då var siffrorna annorlunda; optimisterna var fyra procentenheter färre och pessimisterna två procentenheter fler.
Det betyder i princip att folk har blivit allt mer positivt inställda till den svenska utvecklingen i takt med att de ekonomiska molnen svartnat. Hur är det möjligt?

Tilläggas kan att förtroendet för regeringen noterade en ökning i en annan mätning under ungefär samma period som Synovates. Alltså för just en sådan borgerlig regering som enligt svensk politisk logik skall få sina planer saboterade av en lågkonjunktur och bli vederbörligen misshandlad i väljaropinionen.
Men vad som händer nu är helt uppenbart något annat. Det är svårt att tolka mätningarna på något annat sätt än att folk faktiskt är förmögna att göra en distinktion mellan lågkonjunkturens stötar mot samhällsekonomin och regeringens kompetens att hantera offentliga finanser.

Finansminister Anders Borg står som en central gestalt i detta. Trots att han utropar vargavintrar och avvisar olika stimulanspaket, trots att ödets skickelser satt honom att hantera det han själv kallar den värsta ekonomiska krisen på trettio år, bär hans energi och beslutsamhet upp bilden av en hel regering.
Att man känner sig obekväm med förändringar, speciellt om dessa sker i ens ekonomiska närhet, behöver inte betyda att man innerst inne frånerkänner dem dess positiva verkan. Och de reformer som alliansen sjösatte var sannerligen inte populära, men det är i allvarstider folk tänker en extra gång. Förmodligen är det en sådan effekt vi ser.
Det är främst borgerliga personer som känner hopp i Synovates undersökning, det skall sägas. Men i grund och botten måste det ses som en rejält positiv signal från väljarna att så pass många känner att alliansens grundläggande kompass pekar rätt, och att dess styre är kompetent. I skenet av kris och lågkonjunktur är det ett riktigt uppmuntrande resultat.