Krisen i Ukraina tycks åstadkomma det som Georgienkriget inte räckte till för. En rejäl uppryckning av svensk försvarspolitik. Alliansens fyra partiledare skrev i går på Dagens Nyheters debattsida om hur de vill öka försvarets resurser med 5,5 miljarder årligen och öka den svenska försvarsmarkens närvaro främst i Östersjön och på Gotland.
Välbehövligt och välkommet. Men samtidigt tycks de inte benägna till självkritik om hur försvaret tidigare har behandlats. Snarare tycks de hålla fast vid att tidigare försvarsbeslut var motiverade när de fattades, i det läge som då rådde. Och de anser det tydligen viktigt att framhålla exempelvis att: "Det svenska försvarets utgifter måste alltid vägas mot andra statsfinansiella åtaganden."
Naturligtvis sant, på någon nivå. Försvarspolitiken kan inte vara helt frikopplad från ekonomiskt hänsynstagande. Men försvarspolitiken måste vara väldigt långsiktig.
Vid en avvägning kan försvarsanlagen inte ges samma tyngd som alla andra budgetposter, av samma skäl som att en hemförsäkring inte kan ges samma tyngd som biobiljetter eller smågodis i en hushållsbudget.
Försvarspolitiken har inte varit tillräckligt långsiktig och det vore lugnande att höra Alliansens partiledare säga detta, istället för att de ska försvara varje tidigare beslut.
Annars kan man ju befara att en ny försvarssatsning plötsligt inte känns så angelägen längre, om temperaturen i Ukrainakonflikten plötsligt sjunker. Man kan rent av frukta att försvaret åter blir en budgetregulator.
Tyvärr finns det ju ännu större anledning att frukta det, om det skulle bli maktskifte. Socialdemokraterna må försöka ta försvarspolitiska poänger nu. Men det var Socialdemokraterna som regerade vid den senaste stora förbandsnedläggningen. Det var Socialdemokraterna som avvecklade det sista regementet på Gotland. Och det är Socialdemokraterna som planerar ett samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, två klart försvarsfientliga partier.
Det är bara drygt tre veckor sedan som GA på insändarsidan publicerade ett uttalande från Miljöpartiets årsmöte på Gotland. Ett uttalande med anledning av Ukrainakrisen där man ansåg att "flera politiker använder Gotland som slagträ för att trissa upp krigsstämningen".
Nej, Gotland behöver, ansåg Miljöpartiet, "en ny elkabel mellan fastlandet och Gotland" och "mer stöd för att öka biogasproduktion" – med däremot inte "ett fast försvar på Gotland när det ändå inte verkar behövas".
Det är klart att det är en bra idé att göra sig oberoende av rysk energiexport. Vilket väl Sverige i stor utsträckning redan är, till skillnad från exempelvis Tyskland? Men hur som helst är ju ny kabel och fordonsgasproduktion inte en ersättning för försvaret. Utom för den som anser att gamla käpphästar är bästa transportmedlet, vad målet än är.