Försvaret borde visa ödmjukhet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Lite ödets ironi eftersom just scenbyggen senare skulle bli en väsentlig del av livet på det gamla KA3-området.
Som reporter skickades jag ut tillsammans med en fotograf för att skildra detta öde Fårösund. Gott om parkeringar var det ju så vi parkerade vid Bungehallen men knappt hade vi hunnit ur bilen innan en ilsken tv-fotograf kom utspringande ur en byggnad och bad oss flytta bilen till en undanskymd plats.
Vi störde och förstörde hela scenbilden.
Den ilskne tv-fotografen skulle sedermera bli filmsatsningens upphovsman, eldsjäl och föregångare.
Nu har försvaret i stort sett lämnat Gotland helt. Nedläggningarna av förbanden betydde inte den katastrof som många förutspådde, men för många enskilda personer och familjer försvann hela livskarriärer med några snabba klubbslag.
Försvarets närvaro var också knuten till det privata näringslivet på många sätt. Det blev ett stort avbräck för många när försvaret försvann från Gotland.
När Försvarsmakten klassar Gotland som relativt oviktigt i försvarshänseende borde man också vara hyfsat ödmjuk i hur den verksamhet man har kvar påverkar livet och vardagen för gotlänningarna.
Tofta skjutfält är stort. Det går utmärkt att bygga en ny skjutbana inom gällande bullerzoner så att omkringliggande fastigheter inte behöver beröras.
Det blir dyrare för Försvarsmakten, säger tidningsuppgifter, och man är beredd att fråga sig: och?
Ett 20-tal fastighetsägare punktmarkeras av Försvarsmakten som överklagar alla bygglov med motivering att det kan bli konflikt med övningsverksamheten på Tofta skjutfält. Det är inte rimligt att agera med Försvarsmaktens hela maktarsenal för att det är billigare att lägga skjutbanan där den riskerar att störa omkringliggande fastigheter.
Ärendet är väl som det heter i filmsammanhang: to be continued...