Grundskolan och skolplikten ska starta ett år tidigare i framtiden. Det var en av de åtgärder som regeringen i går presenterade.
Jag har väl egentligen inga avgörande invändningar mot förändringen. Faktum är ju att det är i de där unga åldrarna som människans kapacitet till lärande är som störst. Jag har alltid undrat varför skolstarten i Sverige sker så sent, jämfört med i många andra länder. Ja, av 33 andra länder i OECD-området så startar ungarna skolan tidigare än i Sverige i 32 av dem.
Men att det presenteras som ett förslag som ska "stärka grundskolan" – det tycker jag är att göra det för lätt för sig. Som den svenska skolan fungerar i dag så riskerar förändringen att öka antalet skolår utan att öka den förmedlade kunskapen. Skolan stärks inte genom att få ytterligare ett år på sig att lära ut för lite.
Två andra förslag som presenterades i går är mer ägnade att faktiskt stärka skolan och kunskapsförmedlingen. För det första: förlängd skolplikt med ytterligare ett år för de elever som saknar behörighet till gymnasieskolan. För det andra ska det vara obligatoriskt att erbjuda sommarskola till de niondeklassare (eller ska det kallas tian?) som behöver komplettera sina betyg för att bli behöriga till ett nationellt gymnasieprogram.
Oavsett om grundskolan ska vara i nio eller tio år, så behöver man använda tiden väl. Hur detta ska gå till är en betydligt mer komplicerad och svårlöst problematik som det kommer att ta lång tid att komma till rätta med. Hur ska man göra så att fler söker sig till läraryrket? Hur ska man höja kompetensen hos dem som redan passerat en undermålig lärarutbildning? Hur ska man höja intresset för skola och lärandet, speciellt bland de pojkar som sackar efter flickorna? Hur ska man anpassa skolundervisningen för de elever som har ovanligt svårt eller ovanligt lätt för att lära sig? Och så vidare.
Varje gång jag hör någon påstå att det skolan behöver är "fler lärare" så får jag lust att skrika högt och rakt ut.
För det första så tyder forskningen på att lärartätheten är en helt oviktig faktor för utbildningens resultat, speciellt jämfört med hur BRA lärarna faktiskt är.
För det andra så har Sverige redan hög lärartäthet jämfört med andra länder där utbildningsresultaten är mycket bättre.
För det tredje riskerar krav på fler lärare leda till att genomsnittskvaliteten faktiskt sjunker, vilket ytterligare försämrar skolutbildningen.
För det fjärde innebär fler lärare att kommunerna får svårt att betala dem bättre, vilket verkligen behövs för att i det här läget höja yrkets status.
Alliansregeringen har tidigare genomfört ett antal åtgärder för att faktiskt komma tillrätta med skolans mera grundläggande problem. Dit hör exempelvis:
• Karriärtjänster för lärare
• Ny lärarutbildning, Lärarlyftet och Rektorslyftet
• Mattelyftet och Läslyftet
• Utökad undervisningstid i matematik i årskurs 1–3 och framöver även i årskurs 4–6.
• Utökad undervisningstid i svenska för nyanlända elever.
• Statsbidrag för läxhjälp och sommarskola.
Förändringarna har ännu inte givit effekt, åtminstone inte på niondeklassarnas kunskaper i den internationella jämförande Pisa-mätningen. Att förlänga grundskolan med ett år kan väl tolkas som ett uttryck för frustration. Även om det inte löser grundskolans grundläggande problem, så tror jag ändå att reformen är riktig. Men vi ska inte förvänta oss att det åstadkommer några underverk.