Första maj utan sjuksköterskor

Politik2008-05-02 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För mig började första maj med att jag slog på text-tv. Aftonbladet hade publicerat en undersökning av väljarnas förtroende för partiledarna. Fredrik Reinfeldt har gått förbi Mona Sahlin. Han gick från 45 procent till 49. Hon från 48 procent till 42.
Jag är inte säker på att dessa undersökningar säger så mycket om stämningen bland väljarna, jag vill inte ens gissa vad förändringarna beror på. Men det var ju ingen kul start Aftonbladet gav socialdemokraterna och nya partiledaren på första maj.

Vårdförbundet har tillgripit stridsåtgärder. På måndag går gotländska sjuksköterskor i strejk. Vårdförbundet är, till skillnad från andra fackförbund, inte speciellt nära lierade med socialdemokraterna. Men jag hade ändå förväntat mig att konflikten skulle märkas vid mötet i Östercentrum i går.
Men av sjuksköterskekonflikten märktes intet. Inte en banderoll. Inte ett plakat. Inte ett ord under Jan O Karlssons tal.

Det är egentligen inte så konstigt. Vårdförbundets sjuksköterskor är ju i lika mycket konflikt med socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting som med borgerligt styrda. Varför skulle de då liera sig med socialdemokratin? Men sjuksköterskornas frånvaro säger en del om hur tom den socialdemokratiska fackligpolitiska samverkan egentligen är.
Annars måste jag säga att Fåröbon och exministern Jan O Karlsson är en riktigt god talare. Bra flyt och personligt sätt att behandla det politiska innehållet. Ett riktigt lyft jämfört med Lena Sommestad förra året. Ja, han hade faktiskt förtjänat en större publik än den som dök upp. Hur kommer det sig att kampviljan är så svag? Borgerlig ledning både på Gotland och i Sverige och ändå är engagemenget för arbetarrörelsen inte större än så.

Jan O Karlsson berättade om hur han för 16 år sedan talade på första maj i Visby. Då befann sig Gotland plötsligt inte granne med järnridån längre. Gotland befann sig potentiellt mitt i en ny dynamisk region.
Visst talade Jan O Karlsson en del om Vision 2025, om vikten av kulturen och om hur Gotland bör agera. Men han närmade sig inte frågan varför Gotland, sexton år senare, fortfarande inte är "navet i havet". Vi är fortfarande vända mot det svenska fastlandet. Skall man ta sig till Baltikum eller Polen så gör man det via Stockholm. Hur kan Gotland bli en mer central deltagare i en mer dynamisk Östersjöregion? På denna punkt levererades inga nya svar. Ja egentligen inga svar alls.

Efter mötet träffade jag Christer Engelhardt. I kön på McDonalds.