Försämrad a-kassa skapar pigor och andra tjänstehjonsjobb
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ännu ser vi inte ens en tendens till att just sänkt a-kassa skapar fler jobb. I stället ökar den öppna arbetslösheten med regeringens försorg.
Arbetsmarknadsprogrammen bantas och fler blir öppet arbetslösa. Samtidigt signalerar Riksbanken om fortsatta räntehöjningar. Inte minst står utvecklingen på arbetsmarknaden i fokus.
Alltså; ökar efterfrågan på arbetskraft höjs räntan av den anledningen. Har regeringen hört talas om jämviktsarbetslöshet?
Är arbetslösa lata?
Regeringen tycks på allvar tro att de arbetslösa är lata, men kläms de bara åt så kommer jobben. Är det så de i grunden tänker?!
Om det nu skulle vara så att någon är lat och drar sig för att söka jobb man inte anser sig vara tillräckligt kvalificerad för, eller saknar utbildning för, så blir det ju inte fler jobb för att regeringen trycker ner a-kassedagpenningen till en icke försörjningsbar nivå.
Det allra senaste utspelet att tvinga arbetslösa att från första dagen söka jobb på annan ort kan få förödande konsekvenser - särskilt i våra inlands- och glesbygdskommuner.
Regeringen vill också göra det lättare att anställa på kortare tid; alltså fler tillfälliga snuttjobb, färre i fasta och trygga jobb. Det blir ju konsekvensen.
Arbetslösa håller i den nya alliansregeringens verklighet på att bli 2 000-talets tjänstehjon, som ska tvingas acceptera vilka löne- och anställningsvillkor som helst.
När a-kassan sänks så kraftig som nu är fallet, så pressas också lägst- och minimilönerna mot icke försörjningsbara nivåer. Det är den logiska konsekvensen av alliansens så kallade jobbpolitik.
Pigor och tjänstehjon
Värst är ändå att politiken saknar logik, rim och reson. Vad vinner ett avancerat postindustriellt samhälle som Sverige på att göra arbetslösa ännu lite fattigare?
Annat än möjligen att de redan välmående i samhället får tillgång till pigor och tjänstehjon som utför städjobb, trädgårdsjobb och barnpassning till "arbetande fattiga"-lönenivåer.
Snacket från alliansregeringens sida om att de eftersträvar ett samhälle med full sysselsättning framstår allt mera som en skröna.
Kanske inte så underligt heller då att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin häromdagen inte kunde ge minsta lilla konkreta besked till LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin om vad den kommande jobb- och utvecklingsgarantin ska innehålla eller vilka resurser regeringen avser att satsas.
Ska det vara någon som helst mening och rimlig volym på detta borde det, som LO-ekonomerna konstaterade, handla om åtminstone en så där runt åtta miljarder kronor stort paket. Men arbetsmarknadsministern kunde inte ge några som helst besked i den vägen.
Låglönearbetsmarknad
Pressad om det mera konkreta innehållet svängde sig Sven Otto Littorin och menade att detta är ett första lagtekniskt steg och att innehållet ska utarbetas senare.
Det är onekligen en innovation i svenskt remissförfarande att arbetsmarknadens parter ska inkomma med synpunkter till alliansregeringen om förslag som ännu inte finns i verkligheten.
Vet ens alliansregeringen själv vad den egentligen vill med detta sitt våghalsiga spel med de arbetslösas framtid som insats?
Utöver då att skapa en ny låglönearbetsmarknad för pigor och tjänstehjon.