Man kan se olika på sitt uppdrag som ledarskribent.
Ronnie G Lundin är en lojal arbetare inom den socialdemokratiska opinionsbildande avdelningen. På Gotlands Folkblad gäller tesen att Partiet (SAP) är Sanningen och de borgerliga partierna är Ondskan.
Men ibland går resonemanget på tvärs när man blundar för logik och verklighet.
Regeringen och ansvarig minister har sagt att sjukförsäkringen måste ses över för att minimera risken att enskilda drabbas orimligt Försäkringskassans handläggning. Det vet man om man hämtarsin information från andra källor än enbart SAP och LO. Tittar man sig lite mer runtomkring kunde man till exempel häromveckan läsa att Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) presenterade en rapport som visar att rehabiliteringskedjan förkortar sjukskrivningarna och att fler återgår i arbete.
Det finns mycket som borde vara bättre. Både med sjukförsäkringen och annat i vår omvärld. Men till skillnad från Ronnie G Lundin tror jag att alla som jobbar med detta har medborgarnas bästa för ögonen. Det finns inte onda politiker i Sverige. Det är min absoluta övertygelse. Det finns ett parti i Sveriges riksdag som inte på någon punkt överensstämmer med min tolkning av demokrati och en politik för människors bästa. Ändå är jag övertygad om att anhängarna till SD tror att deras politik är den bästa för samhället.
Däremot betackar jag mig från slängarna från Gotlands Folkblad om att jag på något sätt skulle applådera SD:s inträde i riksdagen (Henry Lindkvist 22/1). I samma text påstår han dessutom att borgerliga sympatisörer skulle förespråka krig. Sådant dravel slår som tur är tillbaka på den som står för det.
Något som däremot förekommer i verkligheten är att Region Gotland använder arbetslösa för att ge "guldkant" i tillvaron åt våra äldre.
För det första är det ganska förolämpande att hävda att det räcker att sätta in en "människa" i en grupp äldre med olika behov. Därmed förminskas en hel yrkeskår och all den kompetens som krävs för att arbeta i äldreomsorgen. I många situationer kan det räcka att vara medmänniska och sträcka ut en hand till dem som behöver. Men i ett formaliserad "guldkant" krävs mer än så. Det blir en orimlig börda att lägga på arbetslösa helt utan utbildning i omsorg och omvårdnad.
Heder åt Marie Hammarlund som larmade om detta i gårdagens GT.
Och så till sist. Med Gotlands Folkblads retorik får man aldrig anklaga tjänstemän och förvaltning för deras handläggning och agerande.
Det är alltid politiken som ska ställas till svars.
Det är knappast regeringen som bestämmer vilka AF-åtgärder som Region Gotland ska anlita. I det här fallet är det alltså socialnämndens ordförande Hanna Westerén (S) och ytterst den rödgröna majoriteten som ska bära ansvaret.
Men då är det tyst om ansvarskrävandet.
Mycket tyst.