Så dök då Greenpeace upp i elfte timmen och kedjade pliktskyldigt (?) fast sig vid skogsmaskinerna i Ojnareskogen.
För frågan är ju var de varit sedan 2009 då den nu så omtalade "skandalen" ägde rum i Sveriges riksdag när den i demokratisk ordning fattade ett beslut.
I helgen dök också en ny grupp demonstranter upp, de som ville visa Nordkalk sitt stöd.
Mellanskog avbröt sitt arbete av egen vilja och länsstyrelsen beslutade sedan att upphäva tillståndet för avverkningen som de menar överskrider tillståndet.
Nordkalk menar att länsstyrelsen hänvisar till fel dom.
Myndighetshanteringen har knappast gått från klarhet till klarhet i frågan.
I väntan på att allt ska redas ut är det därför det enda vettiga att avbryta arbetet. En förutsättning för att det ska vara ett bra beslut är dock att Högsta Domstolen ser till att med största möjliga skyndsamhet undanröja alla missförstånd eller tveksamheter när det slutliga beslutet tas.
Nordkalk har utmålats som utsugare och lagbrytare av somliga demonstranter som knappast utgått från fakta i målet, däremot ett hav av känslor. Skogen har getts en mänsklig dimension. Avverkningen kallas slakt och avhuggna träd har beskrivits som döende av förblödning.
Men det är knappast Nordkalk som brutit mot lagen eller påbörjat ett orättfärdigt arbete. Efter sju år kom till slut en dom, en dom som överklagades men som inte föranledde Högsta Domstolen att besluta om inhibition. Det är en tydlig signal för att domen kommer att stå fast. Efter att Nordkalk påbörjat sitt arbete ger HD nya och helt andra signaler.
Frågan för företaget är ju: när kan man lita på att ett myndighetsbeslut är giltigt?
Det är snarare myndigheterna som hanterar tillståndsprövningen som borde vara målet för demonstrationerna.
Och definitivt inte polisen.
Stefaan De Maecker (MP) förklarade i lördags på insändarplats vad han menade med att beskriva polisens insats i Ojnareskogen som ett bevis för att staten går kapitalets ärenden. Han förklarar nu att det var ett utslag av "känslan" att kalkbrottet är ett övergrepp mot "den lilla människan".
Så: om polisen vet att hundratals personer, däribland barn och gamla, befinner sig i ett skogsområde där en avverkning med stora maskiner pågår, om man hör att de ska "kämpa till sista blodsdroppen", att de kommer att sätta sig i vägen för maskinerna och till med gömma sig i skogen. Skulle polisen då hellre "avvakta"?
De Maeckers största problem med sitt uttalande är att han anklagar svensk polis för att ta politisk ställning i ett pågående myndighetsärende. En häpnadsväckande anklagelse från en av Region Gotlands högst ansvariga politiker och en anklagelse han inte tar tillbaka utan tvärtemot vidhåller i sin förklaring.