Förlustgaranti på hemmaplan
Foto: HENRIK MONTGOMERY
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kongress- och eventindustrin är på modet i Sverige. Visst finns det en växande marknad. Men marknaden växer inte i närheten lika fort som utbudet. Flera kommuner har redan involverat sig i stora arenaprojekt. Varför inte lära sig lite av deras erfarenheter?
När den dåvarande s-ledningen för Linköpings kommun bidrog till att skapa Cloetta Center så bedyrade man att skattebetalarna skulle hållas skadeslösa. De kostnader som hockeyklubbens hyra inte täckte, skulle istället betalas av ett arrangemangsbolag. Men istället för att gå plus går bolaget back sisådär fem miljoner om året.
Telenor Arena Rosenholm i Karlskrona går inte bra den heller. Kommunen plöjde ner mycket pengar i det projektet. Jag har sett olika uppgifter på hur stor byggkostnaden var, men någonstans mellan 160 och 180 miljoner kronor landade det. Ett år efter att anläggningen stod klar publicerade Blekinge Läns Tidning en utvärdering av projektet. Rubrik: Arenan går med brakförlust. Även om man räknade av pengar kommunen sparat på att avveckla gamla arenor så blev det då ett underskott på omkring 13 miljoner kronor om året.
Är det värt det för att få vara värd för deltävlingar i Schlagerfestivalen?
Visst, det finns fler värden med en evenemangsarena än så. Men om det är meningen att event och föreningsliv skall samexistera i en ny anläggning så innebär varje kommersiellt evenemang att föreningsverksamheten störs. Så om man blir kommersiellt framgångsrik och lyckas hålla nere underskotten, så får man ändå betala ett pris.
Gärna en evenemangsarena, men i så fall får det ske på kommersiella villkor. När kommunens finansiering är en förutsättning för att projektet skall bli av kan man inte ens kalla det för ett högriskprojekt längre. När risken för förluster når 100 procent så är det inte risk längre, det är visshet.