Förhandlingar är framgång
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I dag är det 60 år sedan FN röstade igenom planen om att dela Palestina i en judisk och en palestinsk del. Allt sedan dess har konflikten varit ett faktum som har påverkat inte bara Mellanösternregionen, utan hela världspolitiken, inte minst genom stormakternas inblandning.
Toppmöten, fredsplaner och förslag på hur gränser ska dras har avlöst varandra. Därför är det kanske inte så förvånande att förväntningarna inte var särskilt höga den här gången när parterna nu skulle träffas i USA för första gången på sju år.
Och även om det i sig vittnar om hur svårlöst konflikten är kan det vara positivt såtillvida att de framsteg som ändå görs uppskattas desto mer. Omvänt: med högt ställda förväntningar riskerar besvikelsen och känslan av hopplöshet att bli större om inte dessa infrias. Det skulle i ännu högre grad stämpla konflikten som "olöslig".
När nu mötet inte bara blev ett fototillfälle utan faktiskt resulterade i att Israels premiärminister Ehud Olmert och den palestinske presidenten Mahmoud Abbas till och med inledde förhandlingar i går är det alltså ett resultat över förväntan. Likaså att det blev en bred uppslutning vid mötet av Israels arabiska grannländer, inklusive Syrien, även om de valde att skicka sin vice utrikesminister.
Att det finns många som vill bidra till en lösning av konflikten råder inget tvivel om. Inte minst George Bush som är mån om att ro förhandlingarna i hamn medan han fortfarande sitter vid makten.
Annapolismötet är åtminstone ett återupptagande av de viktiga samtalen. Vilket resultatet blir återstår att se. Även om de två ledarna har ambitioner att förhandla är det en rad svåra frågor som måste lösas: om Jerusalems status, Israels gränser och de palestinska flyktingarna. För att inte tala att vad man än kommer fram till sedan också måste genomföras i praktiken och få stöd i hemmaopinionerna, med inslag av betydligt mindre moderata krafter.
Därför återstår att se om detta är början på ett slut, eller ens slutet på början av en lång konflikt. Men oavsett vilket kommer processen att kantas av svårigheter och framgångarna kommer att följas av bakslag. Det enda man kan göra är att försöka igen. Och igen.