När jag rensande min mejllåda hittade jag en båtbiljett från september 2008. Två personer och bil tur och retur med färjan kostade då 831 kronor med Gotlandsrabatten. Förra veckan, när jag gjorde samma resa, kostade resan 1 650 kronor.
På knappt fyra år har biljettpriset på vår landsväg fördubblats!
Det säger lite om det hot Gotlands utveckling är utsatt för. Med nuvarande avtal mellan staten och Destination Gotland kan det, om oljeprisutvecklingen fortsätter som hittills, bli så katastrofalt, att priset fördubblas en gång till fram till 2017. Då nuvarande avtal löper ut och ska ersätta av ett annat. Fördubblingen av biljettpriset på fyra år gäller oss med Gotlandsrabatt, men det är samma sak och delvis värre för alla som inte har Gotlandsrabatt. Idag är priset så högt att många avbokar resan till Gotland när de ser vad båtresan kostar. All turism för de med mindre plånböcker, som väljer att tälta eller bo i billigare boenden, håller på att försvinna.
Den för Gotlands utveckling avgörande färjetrafiken hotas dubbelt. Dels av de enorma prishöjningarna på grund av det ökande oljepriset. Men också av de ökande miljökraven, då oljan i våra snabbfärjor leder till stora utsläpp av koldioxid och annat miljöfarligt.
Riksrevisionen kräver nu besked från politiken om det är miljöpolitiken eller regionalpolitiken, som ska styra. Idag finns inget miljövänligare bränsle för snabbfärjorna. Varken Trafikverket eller det nuvarande rederiet tror att flytande fossilgas, LNG, är ett bättre, billigare och miljövänligare bränsle.
Ska då Trafikverket i sin upphandling inför 2017 kräva att under avtalsperioden på sannolikt tio år ska nya miljövänligare bränslen införas. Kan teknikutvecklingen skyndas på genom politiska krav. Jo, vi har sett hur vi genom politiska krav och beslut idag knappast har några oljeeldade hus längre. Kan politiska krav skynda på framtagandet av miljövänliga bränslen för fartygen också?
Detta är ingen snabb process. Därför måste staten, regeringen, ge Gotland fortsatt goda färjeförbindelser, men till lägre priser. Därför måste staten under en övergångsperiod satsa några hundra miljoner kronor till om året för att ge Gotland en utvecklingsmöjlighet. Vi kan inte vänta till 2017 med lägre priser.