Fördubbla Gotlands flyktingmottagning

Foto: Fotograf saknas!

Politik2007-11-14 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Gotland är ett gott land. Detsamma kan tyvärr inte sägas om alla världens länder. När den brittiska tidskriften The Economist presenterar sitt årliga demokratiindex är antalet demokratier fortfarande färre än antalet diktaturer. Varje land som saknar en folkvald ledare - vare sig landet heter Kuba, Kina eller Saudiarabien - saknar också grundstenen för hur ett gott samhälle läggs. Mänskliga rättigheter kan också kränkas av terrorister som värderar sina egna idéer högre än andra människors liv.

En konsekvens av världens ondska är att människor flyr de länder där den utövas. Det stora flertalet flyktingar flyr till ett grannland, men några flyr långt, till länder som vårt eget (som för övrigt rankas nr 1 i The Economists demokratiindex).
Gotland har sedan lång tid tillbaka ett avtal med staten om att årligen ta emot 25 flyktingar. Jag menar att tiden nu är inne att höja ambitionsnivån. Redan för ett drygt år sedan tog jag initiativ till att Gotland skulle ta emot ensamkommande flyktingbarn. Om knappt två månader står vår mottagning fix och färdig och tar emot de första barnen. Nu bör vår uppmärksamhet riktas mot alla andra flyktingar. Barn som flyr tillsammans med sina föräldrar och ensamkommande vuxna. Jag menar att Gotland har kapacitet att fördubbla sin årliga kvot från 25 till 50 flyktingar.

Med en måttlig kommunal insats i samarbete med Gotlandshem och andra fastighetsvärdar kan vi lyckas. Och hur rikt kommer inte vårt gotländska samhälle att belönas om vi är öppna? Vi behöver bli fler på Gotland, om detta kan vi läsa i Vision 2025. Varje flykting som kommer till vår ö är visserligen en mun att mätta men samtidigt två händer som arbetar.
När jag var barn i Östergarn tog min hembygd emot en flyktingfamilj från dåtidens socialistiska diktatur i Polen. Familjen bodde till en början i skolan, innan de fick tag i en lägenhet i Katthammarsvik.

Häromdagen när jag skulle köpa några reservdelar till min bil mötte jag sonen i familjen, för första gången på 20 år. Han jobbar numera som bilmekaniker. Vad har inte den lilla generositet som östergänningarna visade den gången för 20 år sedan betytt för vår ö? Barn från andra länder växer sig stora och vips jobbar de i tandvården, på ett äldreboende eller i en bilverkstad.
Samhällen som präglas av tolerans och öppenhet är inte enbart trevligare att leva i. De når också mycket längre i termer av ekonomisk tillväxt, kultur och utbildning. Vi kan göra Gotland lite trevligare genom att fördubbla vår flyktingmottagning.