Förbindelse i fara
Foto: Tobias Wallström
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den är förföriskt formulerad, en av slutsatserna om Gotlandstrafiken i den rapport konsultfirman McKinsey & Co gjort åt Näringsdepartementet. GA skrev om den i går. Om färjorna tog en halvtimme längre på sig över Östersjön skulle man spara så mycket bränsle att gotlänningarna kunde åka gratis, heter det.
Är den slutsatsen en isbrytare? Nej, det är bara en rank jolle som aldrig borde sjösättas. Det är inte troligt (är det ens önskvärt?) att skillnaden i biljettpris för gotlänningar och fastlänningar blir större än i dag. Dagens höga biljettpriser för fastlänningar är ett problem även för gotlänningar. De är ett hinder för besöksindustrin och för nära och kära.
Om pengarna man sparar på bränsle genom att köra långsammare delas lika av alla resenärer så blir biljettprissänkningen mycket mindre. Men vad är det som säger att det är just så bränslebesparingen kommer att användas? Staten är naturligtvis intresserad av att spara pengar.
Så vitt jag förstår är det dessutom omöjligt för Destination Gotland att köra så mycket långsammare inom ramen för dagens trafiklösning, av logistiska skäl. Det är ju exempelvis inte så bra att låta färjan löpa ut om man inte hunnit lasta av den.
Men om man redan nu skall planera för tiden efter det nyss ingångna sexåriga avtalet mellan Rikstrafiken och Destination Gotland så måste man ju konstatera att det finns hinder för att uppnå en lösning som är bästa möjliga för gotlänningar, fastlänningar, staten och miljön. Att Gotland har stått så enat bakom snabbfärjorna har tidigare varit viktigt. Och det är ju förenat med risker att ifrågasätta gamla förhandlingspositioner.
Staten vill få kostnadskontroll på en trafik som blivit betydligt dyrare de senaste åren. Gotlänningarna kanske kan tänka sig långsammare färjor om man får något annat i utbyte, som lägre priser eller bättre flygförbindelser. Men om man visar sig beredd att ge upp de snabba färjeöverfarterna kan man bli av med dem utan att vinna något annat. Om man ger staten fingret kan man bli av med hela armen.
Men skall man någon gång ta risken att tänka fritt så är det väl nu, när en ny upphandling nyss har genomförts. På Gotland har vi anledning att fråga oss: om vi fritt disponerade de pengar staten i dag satsar på färjetrafiken - kanske 500 miljoner kronor i år - vad vore i så fall den bästa lösningen för alla inblandade parter? Med den friheten, går det att hitta en lösning som är bättre än dagens för både och gotlänningarna, fastlänningarna och miljön?
Duger McKinseys rapport som underlag för en sådan diskussion? Nej, den räcker inte till. Men att rapporten finns, det faktum att Näringsdepartementet beställde den, visar att gotlänningarna riskerar att bli överkörda i nästa upphandling om vi inte börjar fundera och agera i dag.