Förändring är förnedring
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Carl Bildt utsågs i juni 1995 till EU:s medlare i det dåvarande kriget på Balkan, och efter Daytonavtalet på hösten samma år fick han av ett femtiotal länder och organisationer i uppdrag att som Hög representant för det internationella samfundet leda den civila återuppbyggnaden i Bosnien. Han var då fortfarande partiledare för moderaterna.
Året är 2007. Ibland är det skrämmande likt 1995. Nu diskuteras återigen Mona Sahlin som eventuell partiordförande, dock inte statsminister. Carl Bildt är än en gång het i medierna - nu som utrikesminister. Googla gör dock de allra flesta - kanske för att se vad de två 90-tals politikerna gjort egentligen sedan de var i hetluften förra gången?
Googlande av Carl Bildt ger drygt 1,2 miljoner träffar. Resultatet för Mona Sahlin; drygt en miljon träffar. Carl Bildt vinner alltså googlefajten. Men Mona Sahlin vinner om man bara söker på svenska sidor.
Alltför få kvinnor
Det har ju hänt rätt mycket annat än att det går att söka på internet på de senaste tolv åren. Maktskiftet måste ju sägas vara den största inrikespolitiska förändringen. Moderaterna har bytt ordförande två gånger, socialdemokraterna ingen. Det finns fortfarande färre kvinnor bland partiledarna i riksdagen än vad det finns dem som heter Lars eller Göran - om man nu inte räknar miljöpartiets Maria Wetterstrand som en (men eftersom partiet har två ledare så kan man inte räkna henne på samma sätt som centerns Maud Olofsson).
Framför allt har de politiska skandalerna bytt skepnad sedan Mona Sahlins kortaffärer som avslöjades 1996. Hon handlade privata saker och tog ut kontanter på sitt jobbkort och det visade sig också att hon hade haft svart dagmamma. De svarta dagmammorna är någorlunda likt de moderata statsrådens fall i höstas - men i övrigt så är skandaler både vanligare och ofta grövre nu än då för tolv år sedan.
Att vara otrevlig mot journalister straffar sig oftare mer än att ha begått ett fel och sen be om ursäkt ödmjukt som andra politiker av 2000-talet. Carl Bildt har uppenbarligen inte lärt sig detta - eller mer troligt, vill inte förändra sig. Den gamla konservativa devisen förändring är förnedring kanske lever i Bildts föreställningsvärld.
Den verkar ju även frodas inom politiken. Återvinning är framtidens melodi. 1995 är här igen. Kanske för att stanna denna gång. Men det vore för illa om även google förpassades till 1995 - hur ska vi då kunna rada upp de politiska skandalerna i snabba flikar i webbläsaren?