"Hämmar demokratin utvecklingsplaner framförallt på landsbygden? På den frågan är det lätt att svara ja."
Så skriver Ingrid Thunegard och vevar runt mot de alltför restriktiva tjänstemännen som ska ge tillstånd från miljö- och hälsan, byggnadsnämnden och länsstyrelsen. Och så kräver hon ändrad lagstiftning från riksdagen.
Det Ingrid Thunegard kritiserar är inte demokratin och politiken, utan hur demokratiska beslut verkställs och utförs. Men självklart har demokratin ett ansvar. Men hjälper mer anarki och mindre politik och demokrati. Nej, jag tror det krävs mer politisk aktivitet både lokalt på Gotland och i riksdagen och i EU för att underlätta för alla kreativa entreprenörers och landsbygdsutvecklares förändring av landsbygdens livsvillkor.
Som jag skrev i lördags har en levande landsbygd många fiender. Den storskalighet som kapitalismen och marknadsekonomin driver fram ser vi återkommande exempel på. Urbaniseringen, det vill säga att folk flyttar till tätorter från landsbygden är en internationell företeelse. Låter vi marknadskrafterna, storbolagen och det kallhamrade vinstintresset styra, så kommer inte bara den gotländska landsbygden att utarmas ännu mer. Vad som krävs är mer av politisk handling på Gotland, i riksdagen och inom EU.
På Gotland förändras förvaltningarna som ska ge tillstånd för miljö, livsmedel, alkohol och bygglov i år. Efter misstaget med den gigantiska samhällsbyggnadsförvaltningen, som inte fungerade och bara gjorde personalen ledsen och förvirrad och medborgare förtvivlade, så är den nu delad i två förvaltningar. Nu finns sedan årsskiftet en tillstånds- och planeringsförvaltning och en teknisk förvaltning.
Jobbet med att få en fungerande kundtjänst inom regionen pågår och förhoppningsvis ska allt fungera bättre och bättre under året. Det är jätteviktigt att den rödgröna regionledningen fokuserar på att få tillståndsgivningen att fungera maximalt bra framöver, för det är inte bara avgörande för landsbygdens utveckling, utan för hela Gotlands utvecklingschanser.
Hur tjänstemännen agerar är ett politiskt ansvar. Öns politiker måste lägga stor vikt vid att få de delar som de själva bestämmer över, att fungera. Sedan får riksdagen och EU tampas med marknadsekonomins avarter. Även där behövs mer demokrati och politik.