För förmanande för förskolan
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
OK. Jag uttrycker mig drastiskt. Men jag tror verkligen att man uppnår mycket litet genom att göra förskolläraryrket mer akademiskt, och förvandla förskolan till en frivillig skolform med högspecialiserad utbildning, läroplaner och pedagogiskt uppdrag.
Är det i förskolan man kan finna roten till problemet att alltför få elever som lämnar nian får med sig de kunskaper de behöver för vidare studier? Är det i tre- eller fyraårsåldern som exempelvis Finlands skolelever lägger grunden för sitt kunskapsövertag? Nej. Den skulden kan man inte lägga på en verksamhet som inte är, och inte skall bli, obligatorisk.
Dessutom försvårar en sådan här förändring av förskolan för alternativen till den kommunala barnomsorgen och för dem som har andra idéer om vad en treåring behöver. Ju mer förskolan formaliseras, ju fler diktaten blir, desto mer kommer alternativen att tvingas anpassa sig efter statens idéer om vad en förskola skall vara.
Jag tror inte att ett barn som tillbringat de första sex åren hemma, eller hos en dagmamma, kommer sämre rustat till skolan än klasskamraterna.
Det är fler förändringar inom familjepolitiken som spretar åt olika håll. Å ena sidan skapar regeringen en möjlighet för kommunerna att införa ett slags vårdnadsbidrag, som kan underlätta för livet för dem som själva vill lösa sina barnomsorg. Å andra sidan vill regeringen också införa en jämställdhetsbonus, som skall styra hur föräldrarna väljer att utnyttja föräldraledigheten. Plötsligt är vi inte individer längre, bara representanter för vårt kön som på en statistisk nivå skall uppföra oss på ett mer önskvärt sätt.
Morot eller piska? Piskade med morötter.