Folkpartiet förtjänar en eloge för det regionala valprogram eller valmanifest som man presenterade i går. Det är kortfattat och tydligt. Ämne för ämne redovisar man vad Folkpartiet vill uppnå, man ger en kort bakgrundsbeskrivning av den nuvarande situationen och sedan listar man ett antal åtgärder man vill genomföra för att uppnå sina mål, under rubriken "Så här gör vi".
Ett föredömligt upplägg jämfört med många av de floskulösa valmanifest jag plågat mig igenom, fulla av diffus välmening.
Det innebär inte att Folkpartiets valmanifest är invändningsfritt.
Ibland når åtgärderna inte riktigt fram till en konkretionsnivå som förtjänar rubriken "Så här gör vi". Detta gäller exempelvis:
"Vi ska utveckla serviceorterna." Hur då?
"Omfördelar resurser till Inspiration Gotland." Varför då?
Och vad i hela friden betyder "Rätt kompetens på rätt plats" när Folkpartiet beskriver hur man genom Regionen ska förbättra villkoren för näringslivet?
Ibland vågar Folkpartiet sig på att ge förslag på förändringar som Region Gotland har ett mycket begränsat eller helt obefintligt inflytande över. Det gäller exempelvis alla förslag i avsnittet om försvaret. Allt från "Ökade försvarsanslag" till att "Mekaniserade förband med luftvärn och artilleri samt sjömålsrobot" ska förrådsställas på Gotland. Andra exempel är Folkpartiets förslag på hur förvaltningsrätten bör organisera sitt arbete och partiets åsikt att staten bör ta ansvaret för att Gotland får en reservhamn.
En tredje källa till invändningar mot Folkpartiets valmanifest är ekonomisk realism. Partiet tycks inte ha räknat på sina förslag, men vid en genomläsning verkar många av förslagen i hög grad kostnadsdrivande. Så kostnadsdrivande att det inte ter sig genomförbart att Folkpartiet ska kunna infria allt som skulle kunna kallas vallöften.
Det har sina fördelar att vara ett litet parti. När valfläsket aldrig serveras så kan man skylla på sina ogina koalitionspartners. Så kan man undkomma svekdebatten.
Slutligen finns det naturligtvis förslag i Folkpartiets valmanifest som är både tydliga och genomförbara, men som är dålig politik. Ett exempel, som jag tidigare ägnat en hel ledare åt, är förslaget om gratis resor i kollektivtrafiken.
Men alla invändningar till trots är Folkpartiets valmanifest ett ovanligt ambitiöst och välstrukturerat försök att presentera en politik som inte bara är allmänt goda föresatser och till inte förpliktigande fraser om hur viktigt och behjärtansvärt det ena och det andra är.