Det är problematiskt att siffror från DN/ Ipsos visar att många av Folkpartiets väljare är positiva till ett blocköverskridande regeringssamarbete efter valet. De förslag som Folkpartiet enats kring i sitt valmanifest skulle knappast tjäna på kompromisser med Socialdemokraterna.
Jan Björklund har varit med länge nog att hantera också de kritiska frågor som ställdes under partiledarutfrågningen i SVT (28/8). Visserligen trampar han nog på en och annan tå när han utan omsvep konstaterar att tillfälliga anställningar är viktiga. Eller när han är tydlig med att förtroendet för planeringen av arbetsplatsernas kompetens ska ligga på arbetsgivarna. Men det är ett ålderdomligt synsätt att alla skulle vara utbytbara enligt sist in först ut mentaliteten, menar Björklund. Han argumenterar vidare för att urval efter kompetens snarare kan öka äldres möjlighet att byta arbetsplats än att det skulle hota tryggheten.
Och ingen rättighetsförespråkare vill begränsa möjligheten för arbetstagare att gemensamt driva frågor om löner och arbetsförhållanden. Men det är uppfriskande att värna också arbetsgivares ståndpunkt. Jan Björklund utmanar fackliga organisationer, till exempel genom att konstatera att det är problematiskt om rätten att sympatistrejka missbrukas.
Björklunds frispråkighet kan så klart ställa till problem; Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén har nyligen morrat rejält kring partiets ointresse av att slopa förslaget på betyg från fjärde klass. Förhoppningsvis tar medlemmarna dock ställning alldeles på egen hand.
Folkpartiets arbetslinje är tydlig. Och den är förankrad i ett samarbete med Alliansen.
Det är när anställningar är förknippade med risktagande och stora kostnader som trösklarna höjs. En modernare arbetslagstiftning, och fler snarare än färre anställningsformer stärker ungdomars möjligheter att få visa vad de faktiskt går för på en arbetsplats. En trög arbetsmarknad begränsar också integrationen, och Sverige bör se till att göra det så enkelt lättare för nyanlända att bli självförsörjande.
I Folkpartiets valmanifest finns skillnader mot övriga partier i Alliansen; inte minst en liberal inställning till surrogatmödraskap, en tredje pappamånad och förslag om att förstatliga skolan. Ändå är de senaste åtta åren bevis på Alliansens förmåga till ett effektivt samarbete.
För får Alliansen fortsatt förtroende finns chanser inte bara för att allt fler ska kunna arbeta utan för att lärarna framöver ska kunna fokusera på sitt arbete. Folkpartiets paradfråga är skolan; argumenten är många för att lärares möjligheter till karriär och befogenheter nog att utföra sitt arbete kan göra gott för utbildningen.
Förhoppningarna om det minskar utifall Folkpartiet aktivt skulle stötta Löfven för en plats i regeringen. Men inte mycket i Jan Björklunds agerande tyder på att det skulle ligga i farans riktning.