För hundra år sedan var 60 timmars arbetsvecka det normala för svenska arbetare. Arbetstiden har sedan dess stegvis sänkts och 40-timmarsveckan är nu norm sedan 1980. Detta har varit möjligt genom att en del av produktivitetsökningen använts till förkortad arbetstid. I dag diskuteras vad vi skall arbeta med i framtiden. Hälften av jobben i Sverige kan försvinna under de närmaste 20 åren därför att de kan utföras bättre, billigare och effektivare av datorer och robotar. Men att även denna produktivitetsökning skulle kunna användas till förkortad arbetstid verkar numera vara tabu inom socialdemokratin.
”Gradvis förkortning av arbetstiden med sikte på 30 timmars arbetsvecka, 6 timmars arbetsdag” stod det i 1975 års partiprogram och i 1990 års program löd formuleringen ”En allmän arbetstidsförkortning till sextimmars arbetsdag är ett långsiktigt mål.” Men i nuvarande partiprogram finns inget om generell arbetstidsförkortning och inga ledande partiföreträdare tar längre ordet sex timmars arbetsdag i sin mun.
Men förhoppningsvis kan diskussionen om en generell arbetstidsförkortning nu ta fart sedan Feministiskt initiativ under Almedalsveckan presenterat en gedigen utredning om de generella arbetstidsförkortningar som faktiskt genomförts i andra Europeiska länder medan 40-timmarsveckan varit cementerad hos oss. Erfarenheterna från Frankrike, Nederländerna och Tyskland är att arbetstidsförkortning är ekonomiskt genomförbar, ger fler jobb och har positiva effekter vad gäller välfärd, miljö och jämställdhet.
S-kvinnorna och många andra inom partiet som hela tiden fortsatt tro på sex-timmarsdagen har i stort sett varit tysta de senaste åren. Nu har de fått ett bra underlag för att på nytt börja driva frågan. Synd bara att detta underlag måste komma från ett annat parti.