Flyttprat tyder på flytt förstånd
Foto: FREDRIK PERSSON/Scanpix
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
OK, jag tillhör väl inte dem som tycker att det är världens klokaste arbetsmarknadspolitik att flytta omkring statliga myndigheter som om de vore schackpjäser. Just därför verkar det extra dumt av kulturministern att i vaga ordalag antyda att det på nytt kan bli tala om att flytta. Myndigheterna har ju nyss kommit på plats.
Senare i samma Eko-intervju menade i och för sig kulturministern att det "finns ingen anledning att oroa dem i det här läget". Men det var ju precis vad hon själv hade gjort bara några meningar tidigare.
Om kulturutredningens tankar realiseras så får det säkert organisatoriska konsekvenser för Riksantikvarieämbetet och Riksutställningar, som kan komma att ingå i en ny större myndighet. Men att nu överväga flytt av de funktioner som de båda myndigheterna har att utföra verkar minst sagt huvudlöst.
Vad kan man i övrigt äga om kulturutredningen?
Innan den presenterades har den betraktats med stor misstänksamhet av stora delar av dem som verkar i kulturbranschen. Man verkade frukta en ideologisk storstädning av kulturpolitiken. Kultursverige har oroat sig över befarade nedskärningar, trots att utredningens direktiv innehöll en redan fastställd budgetram.
Den oron inför kulturutredningen är nu bekräftat obefogad. Mer konkret driver utredningen frågan om att man skall för större inflytande över kulturpolitiken på regional nivå och att den statliga detaljstyrningen skall minska. Som framgår ovan vill utredningen också att de statliga kulturmyndigheterna skall bli färre och samorganiseras. Säkert finns det administrativa effektivitetsvinster att göra. Och då kan man ju få mera kultur för kulorna.
Visst är det lite trist. Det hade faktiskt varit intressantare med en utredningen som utmanade de etablerade föreställningarna om hur statlig kulturpolitik skall bedrivas. Och det hjälper väl inte hur inställsam Alliansen än är. I kultursverige blir Alliansen ändå aldrig älskad, tycks det.