Flyttcirkus skrämmer bort
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hyr ut sin bostad i Visby till höga priser under sommaren.
Det talas ganska tyst om detta och ingen protesterar mot den girighet som föds ur den enorma efterfrågan på boende i staden som råder under några korta sommarmånader.
Varför ska inte vanligt folk få tjäna lite pengar när det finns möjlighet?
Man tar ut vad man kan få och det gäller att hitta balansen för vad sommargästerna är villiga att betala. Här är marknadshyror inget fult och orättvist utan något helt naturligt.
Jag har inga problem med att man tar ut ett pris som någon är beredd att betala. Men systemet får också konsekvenser för den gotländska bostadsmarknaden som jag tycker är viktiga att analysera.
Det finns framför allt två frågor som förbryllar mig enormt när det gäller tillgången på bostäder i Visby. Jag har skrivit om det förut och förlåt om jag är tjatig när jag tar upp paradoxen igen.
Nämligen den att vår befolkning har minskat fyra av de senaste fem åren men under samma period har det byggts 1 000 nya bostäder. Ettusen. Det går inte ihop.
En annan fundering är alla de som hyr ut till fastboende på vinterhalvåret och sommargäster under sommaren. Vilka är alla dessa människor och varför äger så många hus som de inte vill bo själva i? Många är ju privata uthyrare.
Fastighetsägare till rena hyresfastigheter borde lyda under samma regler som andra uthyrare. Har någon vinterboende hävdat besittningsrätten till sin lägenhet? Eller är hela systemet fungerande för båda parter?
Hela denna fråga tycker jag borde utredas och förklaras. Hur många bostäder ingår i systemet? Vad skulle hända om de istället blev tillgängliga för vanligt boende med normala hyreskontrakt?
Häromdagen intervjuade Radio Gotland en av de hyresgäster som kastas ut till sommaren. Hon hade flyttat hit med en av de statliga myndigheterna som lokaliserades till Gotland men kommer att lämna ön på grund av bostadsbristen. Hon accepterar inte längre att flytta två gånger om året. Fullt förståeligt.
Med denna problematik i åtanke blir också näringslivets krav på att Gotlands kommun ska se till att det finns tillgängliga bostäder som företag kan hänvisa inflyttade "nyckelpersoner" till än mer märklig.
Det finns en annan sida av myntet och det är att för besöksnäringen är det såklart positivt att vi kan ta emot fler besökare än vad som ryms på hotell, vandrarhem och campingar.
Frågan är på intet sätt enkel. Men värd att diskuteras mer än vad som görs.