Den svenska ambulansparken håller inte måttet. Det framgår av Riksrevisionens senaste rapport där man granskat 2011 års besiktningsprotokoll från Svensk Bilprovning. Var tredje ambulans visar sig där ha blivit underkänd med efterkrav. Ett något bättre facit än för personbilar, men klart sämre än polis- respektive brandbilar – den typ av fordon som ambulanser rimligen bör jämföras med.
Det är en allvarlig situation som fått lov att växa fram under ett antal år. Janne Kautto som är ordförande för Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor säger till Ekot att grundproblemet är bristande underhåll. Ambulanser är dyra i drift, varför man på flera håll i landet dragit in de reservfordon som länge var standard. Det betyder i praktiken att man inte kan skicka sina bilar på service som man borde, utan måste nöta på dem och leva med haverier.
Janne Kautto sammanfattar läget som ”för mycket High Chaparall”. En pinsamt träffande titel som först ter sig lustig men som sammanfattar en spretig, nationell struktur som ytterst medför bristande patientsäkerhet. Som på ett antal andra vårdrelaterade områden har det utbyte medborgarna får av det offentliga kommit att bero på var i landet man råkar bo. Tillgången på ambulanser varierar i sådan grad att chansen att överleva till exempel stroke drastiskt uttryckt kommit att likna ett lotteri kopplat till var i landet man råkar bo.
Både Riksrevisionen och ambulanssjuksköterskorna pekar ut detta systemfel som mycket problematiskt, och efterlyser en gemensam myndighet som kan fastställa vissa grundläggande krav på ambulansverksamhet. Det är ett rimligt krav, som stärks av det faktum att både polis och brandkår samordnas just så. Dessa tre för samhället oumbärliga institutioner måste givetvis organiseras säkert och likvärdigt för medborgarna. Det finns ingen anledning att en av dem ska behöva släpa efter.
De senaste åren har medierna uppmärksammat flera tragiska fall där människor dött för att ambulansen inte kunnat ta sig fram i tid eller att operatörer missbedömt symtom och vägrat skicka hjälp. Fallen har ingen absolut relevans i diskussionen, men det går inte heller att kategoriskt avfärda dem. I ett läge med ansträngd budget och få fordon att tillgå blir varje bil och varje minut dyrbar. I en sådan miljö ökar enkelt uttryckt risken för felbedömningar och förseningar. Därmed inte sagt att människor som ringer 112 alltid har vett att avgöra om det är akuten eller vårdcentralen de borde ringa. Vissa utryckningar hade gått att undvika genom förebyggande arbete, men organisationen måste vara så stabil att det tillåter också denna typ av belastning.