Det drar ihop sig. I juni förväntas en dom från Högsta domstolen. Kommer den att riva upp Miljööverdomstolens dom från 2009? En dom som ger Nordkalk rätt att bryta kalk i Bunge.
I väntan på besked så börjar aktivisterna vrida upp konfliktens temperatur igen, efter en vinter av relativ svalka. I helgen genom en aktion där man planterade 50 tallar på det hygge som Nordkalk under stora svårigheter och med polisens hjälp hann med att påbörja. Nils-Erik Norrby hävdade:
– Vi känner att varje träd är viktigt för att upprätthålla vattenkvaliteten i Bäste träsk och att det är viktigt att snabbt komma i gång och återställa de här skadorna som har åsamkats i det här miljöskyddsområdet.
Men 50 plantor gör naturligtvis varken till eller ifrån. Planteringen får ses som en skicklig kalkyl av mesta möjliga uppmärksamhet för minsta möjliga insats. En symbolisk aktion.
Men symbolik behöver ju för all del inte vara tom.
Aktionen är ju dock symbolisk på fler sätt än vad aktivisterna förmodligen har tänkt sig. Planteringen visar hur lite respekt de egentligen har för lag och rätt – i det här fallet för äganderätten och allemansrätten – när det passar deras egna syften.
De må tala om hur de var med och stoppade en "olaglig avverkning" i fjol – vilket är en ytterst märklig beskrivning av det som verkligen hände.
När lagen går deras egna ärenden, som när Högsta Domstolen grep in och stoppade avverkningen, då är den något som måste försvaras.
Men när lagen går dem emot så är den inget värd. Så var det när aktivisterna i fjol tvingade fram en stor polisinsats med hjälp från fastlandet. Och jag fruktar att det kan bli så igen nästa gång som Högsta domstolen hör av sig och avgör frågan.
Om Högsta domstolen tar Nordkalks brytningstillstånd ifrån företaget så är det naturligtvis inget som stenindustrin kommer att gilla. Men man kommer ändå att acceptera utslaget och planera framtiden därefter.
Men vad vad händer om Högsta domstolen går aktivisterna emot. Vad gör de när de legala möjligheterna att stoppa brytning är helt och slutgiltigt uttömda. Då kan de inte, som under fjolårets aktion, hävda att man måste stoppa avverkningen för att vänta in Högsta domstolens utslag. Tar de sina tallplantor och går hem då?
Om inte – hur låter då argumentationen som ska motivera det beteendet? Jag är rädd att vi kommer att få reda på det.