När jag hörde att SVT skulle sända ett program om feminism borde jag ha känt glädje, förväntan och ett pirr i magen. Feminismen ska ju trots allt leda till min frigörelse.
Men SVT:s problemformulering “har feminismen gått för långt” var som en spark i magen. Precis som när SVT tillät den rasistiska problemformuleringen “hur mycket invandring tål Sverige” normaliseras på bästa sändningstid i bland annat programmet Agenda.
Ingenting blev bättre när transpersoner, rasifierade och underklassen knappast fick vara med i programmet. De få gånger de var med var när de skulle ställas emot feminismen för att bevisa hur orimlig den är.
Hen-dagis
Som när undersköterskan Mira Skundri spelas ut som motsats till de som skickar sina barn på hen-dagis. Eller som när en rasifierad äntligen får komma i bild när det knappt är tio minuter kvar av programmet endast för att bekräfta att hon inte kallar sig feminist.
Allt utan att ta upp varför alla inte har samma förutsättningar eller att feminismen inte är enhetlig.
När inte alla representeras fast alla betalar licenspengar blir det orättvist. Dessutom är det inte rättvist att använda rasifierade, underklassen etcetera som slagträn för att vinna billiga poänger.
Folkbildningsambitioner
SVT skriver följande, vad jag uppfattar som, ett löfte på hemsidan: ”SVT:s utbud präglas av demokratiska och humanistiska värden, folkbildningsambitioner, mångfald och kvalitet och ska vara tillgängligt för alla oavsett förutsättningar och bakgrund.”
Men varför, varför täcker då inte ett program om feminism mångfald, folkbildningsambitioner eller är tillgängligt för alla oavsett förutsättningar eller bakgrund.
Och kvaliteten då? När avsnitt ett sändes fick vi se Gudrun Schyman, en av talespersonerna i Sveriges enda uttalade feministiska parti, sitta och äta muffins under den mesta tid hon var i sändning. Jag är i alla fall tveksam till om användningen av hennes tid för att visa hur hon äter en muffins står för kvalitet. Det kanske hade funkat i ett bak- eller matprogram, men inte i ett samhällsprogram.
För mig hade det varit mer övertygande att kvaliteten som SVT utlovar hålls om Schyman hade fått komma till sin rätt. Om hon hade fått göra det hon var där för att göra, att prata om feminism. Det som programmet faktiskt sägs handla om.
Kvalitet finns inte, representation finns inte och jag känner mig besviken.
Allmänheten är fler än så
När Public Service som SVT har som uppdrag att vara politiskt oberoende och tjäna allmänheten. Hur kan de då göra ett program och utgå ifrån vita medelklasskvinnor och samtidigt gnälla på den nya rörelsen feminister som nu blommar ut. Det är inte att tjäna allmänheten. Det är att misslyckas med sitt löfte och uppdrag.
Allmänheten består av transpersoner, aktivister, bögar, flator, rasifierade, fackmedlemmar, arbetslösa och andra personer än bara de som lyfts fram som feministiska föregångare i Fittstim.
Det hoppas jag att SVT tänker på nästa gång de gör en dokumentär om feminism eller något annat.
Annars finns risken att de tappar förtroende hos licensbetalarna och stämplas som ett nytt TV3.