Fel motståndare för Mona Sahlin
Foto: Ingvar Karmhed / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det finns en parallell som jag tidigare pekat på. När Bill Clinton blev president så utsåg han hustrun Hillary att leda sjukvårdsreformen. Hillary blev då favoritmåltavla för presidentens politiska fiender.
Med Vårdval Stockholm leder Filippa Reinfeldt sjukvårdsreformen i huvudstaden. Om den blir framgångsrik så kommer den att bli förebild för andra landsting. Ja, den har redan i dag blivit det för ett par landsting, trots att reformen genomfördes så sent som vid årsskiftet.
Efter att ha sett söndagskvällens debatt är jag övertygad om att socialdemokraterna begår ett strategiskt misstag. Filippa Reinfeldt är av flera skäl inte en bra motståndare för Mona Sahlin.
l För det första mår Sahlin bäst då hon kan framstå som underdog och utmanare. Hennes benägenhet för plumpa och nedvärderande lustigheter funkar bättre mot tunga motståndare, som helst skall vara medelålders män. I debatter mot kvinnor som är yngre än vad hon är själv riskerar det att slå tillbaka. Sahlin kan komma undan med att kalla Maud Olofsson för "bäver" eller "skriet från vildmarken". Samma retorik mot Filippa Reinfeldt kommer att straffa sig.
l För det andra ser Mona Sahlin ut som en mobbare utan självförtroende när hon handplockar sin motståndare ur en lägre viktklass. Hon devalverar sig själv som partiledare för det största partiet.
l För det tredje har hennes kritik mot Vårdval Stockholm svårt att få fäste. Hon har helt enkelt inte fog för sin kritik mot ett system där pengarna följer patienten i primärvården, och där nya vårdcentraler växer upp i Stockholms kranskommuner. Speciellt då vården är svårtillgänglig i socialdemokratiskt ledda landsting.
l För det fjärde är greppet att angripa statsministern genom hans äkta hälft ett alltför uppenbart knep för att det inte skall genomskådas av väljarna, även om Sahlin framhåller debatten om "Vårdval Stockholm" som en nationell debatt. Jag kan inte påminna mig ett enda tidigare fall då en partiledare gjort en regional politiker till sin huvudfiende. Och då speciellt inte en ledare för det största partiet.
Av dessa skäl riskerar Mona Sahlin att förlora debatten även om hon vinner de enskilda skärmytslingarna. För även om hon lyckas skada sin motståndare så förlorar hon själv så mycket mer.
Och den första envigen? Ja, den tyckte jag inte ens att Mona Sahlin vann. Och det försvagar henne än mer.