Om Trafikverket får som det vill så kommer det att vara apartheid i Gotlandstrafiken även i framtiden. Ja, detta framhölls till och med som något positivt – eller kanske som en förmildrande omständighet – när generaldirektör Gunnar Malm och hans anhang av medhjälpare var på ön för att presentera sina överväganden inför upphandlingen.
Det är den ena sidan av biljettprisrabatten för gotlänningar. Rabatten fungerar som en en liten muta till dem som är mest beroende av trafiken, för att vi inte ska klaga över den generella prisnivån.
Det har sannolikt varit effektivt. Gotlandsupproret hade sannolikt kommit igång mycket tidigare om gotlänningarnas biljettpriser varit lika höga som fastlänningarnas.Jag undrar hur många som än i dag vet hur stora skillnaderna kan vara i högsäsong.
Men fastlänningarnas prisnivå skadar ju även gotlänningar. Det är våra familjemedlemmar, släktingar och vänner som ska betala högre biljettpriser. Högre biljettpriser betalas även av dem som ska hyra våra stugor och hotellrum, äta på våra restauranger och shoppa i våra butiker.
Gotlands besöksnäring tvingas arbeta på en marknad där näringens kunder utsätts för negativ särbehandling redan när de ska ta sig till ön. Det kan inte vara bra. Och det är verkligen inte välkomnande mot besökare.
Dessutom skadar rabatten för gotlänningar vår sak i debatten om färjepriserna och statens subventioner till trafiken.
Via skattsedeln är fastlänningarna med och finansierar Gotlands färjeförbindelser med fastlandet, men de tvingas ändå betala ett högre biljettpris. Det vore ju inte orimligt om det påverkar deras sympatier, när gotlänningarna beklagar sig över prisnivåer och subventionsgrad i trafiken. Det är ju inte självklart att de uppfattar gotlänningarnas krav som rättvisekrav, under dessa omständigheter.
Om färjorna är vår landsväg till fastlandet så är färjorna även fastlänningarnas landsväg till Gotland.