Fartkameror straffar blint
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Och inte verkar det speciellt effektivt heller, åtminstone inte här på ön. Gotlands enda fartkameror, en på var sida vägen i Roma, kostade sisådär en miljon. Vad kostar den löpande driften och kontrollerna av tagna foton? Nå, hittills har de fångat tre fortkörare på bild. Tre!
Hur nesligt måste det inte kännas att vara en av dessa tre utvalda?
Kanske gör fartkamerorna ändå sitt jobb på sätt och vis. Kanske har de sänkt trafiktempot genom Roma. Men ingen skall inbilla mig att det inte finns en ekonomisk kalkyl i bakgrunden. En tanke att fartkamerorna skall täcka sina egna kostnader, och mer därtill, i form av böter. Då funkar det så klart inte med enstaka kameror, där skyltar i förväg omsorgsfullt varnar bilisterna för vad som komma skall. Då behöver man långa vägsträckor med många kameror, så att en av dessa kameror i ett ouppmärksamt ögonblick kan nita en tillfälligt tankspridd bilist. Det spelar ingen roll hur laglydigt man passerar 99 kameror om man missat 70-skylten före den hundrade.
Böterna för fortkörning förbi fartkamera slår slumpvis. Vem som blir drabbad har mycket lite med laglydighet att göra.
Det är antagligen av ekonomiska skäl som det inte blir några fler kameror till Gotland. I högsäsong är trafiktempot för lågt för att staten skall kunna dra in stora bötesbelopp. Och i lågsäsong är fartkamerornas byten alltför få och de kan sin gotländska vägar alltför väl för att åka dit. Den ekonomiska kalkylen går inte ihop.
Fartkameror fångar dessutom sällan de värsta förövarna. De drar ner kepsen lågt i pannan och gasar på. Eller glider förbi fartkamerorna, och gasar på alla andra sträckor. På så sätt skapar fartkamerorna en ögontjänarkultur, som vi skall vara glada om vi slipper.