När Gotland sticker ut i statistiska jämförelser med andra regioner så kan man ofta förklara bort det med att underlaget är så litet att resultatet blir osäkert. Gotland kan därmed toppa statistiken ena året och ligga alldeles i botten året därpå.
Tyvärr är det inte så med självmordsstatistiken som publicerades i gårdagens GA. Undersökningen baserar sig på uppgifter från ett drygt decennium. Resultatet är sannolikt rättvisande och Gotlands tredjeplats i en jämförelse med andra regioner måste tas på stort allvar.
Under de senaste trettio åren har tack och lov antalet självmord minskat i Sverige. Men samtidigt har faktiskt självmorden bland unga blivit fler. I åldersgruppen mellan 15 och 24 är självmord den vanligaste dödsorsaken, oavsett kön. Förfärande, men inte desto mindre sant. Och självmord är ju den mest tragiska konsekvensen av problem som yttrar sig även på andra sätt.
Just på grund av självmorden bland unga har regeringen beslutat att man i Stockholm och Jönköping ska testa en ny modell efter en australisk förebild. Det handlar om att öka kunskaperna om självmord i yrkesgrupper som har täta kontakter med unga, för att dessa grupper sedan ska kunna sprida kunskapen vidare och att oroväckande signaler ska kunna fångas upp tidigare.
Stockholm och Jönköping må ha utsetts att bedriva pilotprojekten, men det är ju inget hinder för att även Gotland kan börja jobba på ett liknande sätt. Varför vänta och se resultaten från de svenska pilotprojekten, när vi vet att arbetsmetoden gett positiva resultat i andra länder?
Så sker också i viss utsträckning på Gotland. Anställda inom bland annat psykiatrin får lära sig mer om självmord och meningen är att kunskapen ska spridas bland annat till anställda inom vården och socialtjänsten. Förhoppningsvis räcker kraften till att informera även exempelvis lärare och annan skolpersonal och poliser. Och i förlängningen även föräldrar. Allt för att så tidigt som möjligt se unga med problem och som kan vara i farozonen för att ta sitt eget liv.