Färre märkta av fattigdom
Foto: Ingvar Karmhed / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hur? Ja, inte beror det på rättvisemärkta produkter.
Till huvudförklaringar hör friare marknader, öppnare gränser, bättre ledarskap och teknisk utveckling.
Det är naturligtvis goda nyheter. Det är underligt hur irriterade en del verkar bli när man påpekar det.
Det är i Asien den mest remarkabla utvecklingen har skett. För några år sedan läste jag den fantastisk boken I Asiens tid (Ordfront) av Lasse Berg och Stig T Karlsson. Boken skildrar hur Indien, Kina och Japan har förändrats.
På 60- och 70-talet reste Lasse Berg genom dessa länder. I resereprtage ägnade han sig åt eländesskildringar och undergångsprofetior. Nu åkte de tillbaka, till samma människor och samma platser, och kunde bara konstatera hur oerhört mycket bättre allt hade blivit. Gator hade fått beläggning. Skjul hade blivit hus. De människor han mötte bodde bättre, åt bättre, visste mer och levde ett bättre liv. När man ser två bilder från samma indiska gränd, men tagna med 30 års mellanrum, då sjunker det verkligen in hur mycket världen har förbättrats.
En annan bild jag minns är av händerna på en ung indisk flicka. Trots att hon ännu inte nått tonåren var de märkta av hårt arbete. Men bilden var gammal. Flickan har blivit vuxen. Bredvid fanns istället bilden av hennes dotters händer. De såg ut som vi vill och förväntar oss att barnahänder skall se ut.
I onsdags uppvaktades Gotlands kommun av ambassadörer för Rättvisemärkt. De vill att Gotland skall bli en Fair Trade-City. Det påverkar i så fall naturligtvis upphandlingar och inköp.
Är det en bra idé? Jag är skeptisk. Och det beror inte på att exempelvis rättvisemärkt kaffe är dyrare än vanligt kaffe. Det beror på att man kan ifrågasätta om rättvisemärkningen verkligen gör världen bättre.
Det gör exempelvis Karl Malmqvist och Lydiah Wålsten i rapporten Vad rättvisemärkt inte berättar (Timbro). Den finns tillgänglig på nätet (www.timbro.se/bokhandel/pdf/9175665252.pdf). På internet finns även Rättsvisemärkts svar (www.rattvisemarkt.se/cldoc/468.htm).
Enligt Malmqvist och Wålsten har bara "ytterst lite pengar når fram till bönderna, och de konsumenter som köpt konventionellt kaffe under 2007 har med största sannolikhet hjälpt fler fattiga bönder än de som handlat rättvisemärkt".
Rättvisemärkt hävdar å sin sida att märkningen "gör enormt stor skillnad för odlare och anställda i utvecklingsländer".
Själv lutar jag åt att märkningen nog gör mer skada en nytta. Visserligen är de som odlar rättvisemärkt garanterade ett fast pris. Å andra sidan ökar det risken för att produktionen på kaffemarknaden som helhet blir så hög att världsmarknadspriset sjunker. När man försöker sätta marknadskrafterna ur spel så får det nästan alltid oanade och oönskade konsekvenser.
Vidare så är det inte regleringar och fasta priser som givit världens fattiga en möjlighet att ta sig ur armodet. Tvärt om har avreglerad handel och avreglerade priser bidragit till den positiva utvecklingen.
Jag har ingenting emot att de som tror att Rättvisemärkts metoder faktiskt gör nytta väljer att handla de märkta varorna. Men jag är definitivt emot att rättvisemärkningen upphöjs till statsreligion.