Den fackligpolitiska samverkan mellan Socialdemokraterna och LO ifrågasätts allt mer, när färre och färre LO-medlemmar röstar på Socialdemokraterna. Vore det inte läge för skilsmässa och att försöka bygga en vänskaplig men mindre intim relation? Vore inte det i samklang med samhällsutvecklingen?
Det vore den naturliga och medlemsvänliga strategin för framtiden.
Men vem är det nu som seglat upp som kandidat till att efterträda Wanja Lundby-Wedin som ordförande i LO. Karl-Petter Thorwaldsson, före detta ordförande för SSU.
Enligt Ekot kan detta innebära att relationerna mellan fack och parti blir ÄNNU tätare. Och på en fråga om relationen svarar Thorwaldsson:
- Det har jag debatterar som IF-metallare sedan 1983 när jag blev medlem. Det har kommit upp på många möten och när det ändå kokar ned till slutet av dagen gör vi ändå bedömningen - och har alltid gjort - att vi har mer att tjäna av att samarbeta med partiet än att förlora på det.
Men det kan väl inte vara bra för LO - och för medlemmarna och Sverige - att man sitter i knät på makten när Socialdemokraterna är i regeringsställning? Eller att man går i opposition mot regeringen när alliansen sitter vid makten.
Åtta år av borgerligt regeringsinnehav borde övertyga LO om att det inte är en vinnarstrategi.