Paret Hallgren, som figurerade i GA i går, får betala 70 procent mer för sina färjebiljetter, sedan Destination Gotland slutat med rörliga priser för gotlänningar. Destinationens marknadschef Per-Erling Evensen förklarade:
- Våra lägsta priser har höjts samtidigt som våra högsta har sänkts. Vi försöker hitta en medelväg, totalt sett tror vi att det här blir bättre.
Jag tillhör ju dem som ser priserna för icke gotlänningar som det största problemet med färjepriserna. Färjorna är gotlänningarnas landsväg till fastlandet, men de är också fastlänningarnas landsväg till Gotland. Och det är ju staten som subventionerar trafiken, inte Region Gotland.
Besöksnäringen är en av Gotlands viktigaste branscher. Under låg- som högsäsong är färjepriserna en hög tröskel för hugade besökare. Under högsäsong är färjorna dessutom en flaskhals, när båtarna är fullbokade.
När priserna varierar blir det lätt så att man känner sig lurad eller förfördelad när biljetten blir dyr. Ur den synvinkeln kan det bli bättre för Gotland med fasta priser, även om det blir dyrare för dem som tidigare kunde boka långt i förväg på avgångar som inte är så eftertraktade.
Men det genomsnittliga priset på biljetten har också stigit, när oljepriset stiger allt högre. Prisökningen blir tydligast om man tittar på hur gotlänningarnas fasta priser har utvecklats.
Tack vare att jag inte konsekvent rensar min mejlkorg som jag borde kunde jag kontrollera vad jag själv betalat under de senaste åren. Samtliga priser gäller en gotlänning i aktersalong plus en bil enkel resa. Det är (utom i sista fallet) ett halvår mellan varje resa.
l I november 2009: 344 kronor.
l I maj 2010: 351 kronor.
l I november 2010: 383 kronor.
l I mars 2011: 418 kronor.
Sedan november 2009 har priset ökat med 21,5 procent.
Sedan maj är ökningen 19,1 procent.
Fjolårssäsongen var ett rekordår för gotländsk besöksnäring. Med ökande färjepriser riskerar den utvecklingen att brytas.
Det är, tycker jag, inte acceptabelt att priserna på färjorna - en grundläggande förutsättning för gotlänningarna och näringslivet - är så utsatta för stora variationer i världsmarknadspriset på olja.
En av målsättningarna inför nästa upphandling måste vara att hitta en modell där man inte behöver riskera att priserna sticker i väg som de gjort under det senaste året.