Visst kan det verka märkligt. Företaget Samres fjärrhanterar beställningar av gotländsk färdtjänst. Företaget har beställningscentraler på fastlandet. Men också i Moldavien och Senegal.
Samres har dessutom ansvaret för att handla upp färdtjänsterna som fysiskt ska ske på Gotland. Och upphandlingen vinns av ett fastlandsföretag, Tuwa Specialtransport, på Gotlandsföretagens bekostnad.
Det kan innebära problem. Anklagelser om prisdumpning eller bristande seriositet är bara alltför vanliga i upphandlingssammanhang. Så även denna gång. Ligger det något i dessa påståenden, ja då riskerar detta att drabba exempelvis brukarna.
Men många tycks också uppröras enbart av det faktumet att ett fastlandsföretag vunnit en upphandling på Gotland.
Öläget har inneburit ett visst skydd för somliga företag. Deras kollegor på fastlandet är antagligen mer vana vid konkurrens över kommungränserna.
Jag tror det vore ett svårt misstag av Gotland att försöka bygga någon typ av gränsskydd för den gotländska arbetsmarknaden. Öppenhet, konkurrensutsättning och upphandlingar ger ett starkare samhälle där resurserna används mer effektivt.
En tröst i sammanhanget borde vara att just färdtjänster är svåra att flytta på. Samres beställningscentraler ligger på annan ort. Men chaufförerna och bilarna som ska utföra transportarbetet, de måste vara här på ön. Tuwa lär få rekrytera lokal personal för att lösa sina åtaganden.
Åtminstone så länge det är olagligt med radiostyrda taxibilar kontrollerade från Ulan Bator.