Det är en myt att företag som väljer att inte teckna kollektivavtal generellt har sämre förutsättningar för sina anställda.
Det verkar också vara en myt att det faktiskt finns en valmöjlighet att välja att inte teckna kollektivavtal.
Två aktuella fall på Gotland lyfter frågan till ytan: Colorelit och nu Etage.
En annan myt är att de flesta småföretag är anslutna till kollektivavtal. Enligt Företagarna är det bara 40 procent av företag med 1-49 anställda som har kollektivavtal medan närmare 60 procent alltså inte har det.
Precis som med Las är kollektivavtalen inget problem för stora företag. Tvärtom. De är ju en överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare, inget fackligt påbud.
Problemet för mindre företag är att marginalerna är små men möjligheten till flexibla lösningar liten.
Restaurang Etage på Öster har valt att inte teckna kollektivavtal. De hävdar att de uppfyller alla krav på löner, försäkringar och annat som ingår i avtalet. Det är en negativ upplevelse som ligger till grund för beslutet. Man har blivit lurad och har inget förtroende för den fackliga motparten.
Vi är många som anser att kollektivavtal är klart bättre än lagstadgade regler för arbetsmarknadens parter. Lagar om lägstalöner riskerar att arbetsgivaren stannar vid dessa. Man betalar vad man måste men inte mer.
Företagen i allmänhet föredrar också kollektivavtal framför tvingande lagar.
Det är fullt möjligt att på en enskild arbetsplats anpassa kollektivavtalet till de lokala förutsättningarna. Men bara om facket går med på det såklart. Lagar kan man däremot inte förhandla bort.
Utan att gå in i detalj i just ärendet med Etage, är knäckfrågan: har man rätt att stå utanför facket och därmed låta bli att teckna kollektivavtal, eller har man det inte?
Inte, enligt vissa fackliga organisationer, helt klart.
Det verkar inte vara viktigt hur ett företag faktiskt sköter sig och sina anställda, det viktiga är att man ska vara fackligt ansluten till kollektivavtal. Principerna går före praktiken.
Det är lätt att skylla på "högerregeringen" när man oroas för att facket försvagas. Men liksom många politiska partier behöver en del fackliga företrädare och dess förbund kanske också ta sig an en "krisanalys", innan det blir kris på riktigt.
Nu riskerar facket att få motsatt verkan: att fler väljer att stödja företag utan kollektivavtal på grund av skrammel om bojkott trots att inga oegentligheter har förekommit.
Och vad ska man ta till mot företag som verkligen bryter mot lagar och allmänt antagna regler för den svenska arbetsmarknaden?
Får man välja att stå utanför eller får man inte? Det verkar finnas ett formellt och ett informellt svar på denna fråga.