Det spekuleras om hur det kan bli. Hur vill väljarna ha det? Vad tycker partiernas medlemmar? Vänsterpartiet har inte synts till mycket i Almedalen. Närvarande är partiet ändå. Så länge det inte finns några besked i den rödgröna regeringsfrågan kommer alla att fortsätta undra.
Men hur avgörande är det egentligen? Visst gör det skillnad om Vänsterpartiet får några statsråd eller inte, vid en rödgrön valvinst. Men hur det än blir med den saken, så är det svårt att föreställa sig ett valresultat där det blir regeringsskifte utan att Vänsterpartiets inflytande betyder något. Statsråd eller ej.
”Inte till salu” är ett budskap från Vänsterpartiet – främst på t-skjortor – som jag trots allt redan sett i Almedalen.
Men det är klart att partiet är till salu. Det blir inga förhandlingar utan någon form av köpslående. Vänsterpartiet verkar inställt på att sälja sig dyrt. Och den fråga där partiets företrädare verkar mest beslutna om att få ett inflytande rör nog privata vinstdrivande företag i offentligfinansierade verksamheter. Skolor. Vårdcentraler. Hemtjänst. Äldrevård.
Partiledaren Jonas Sjöstedt var mycket tydlig i en intervju i Dagens Nyheter för ett par veckor sedan. Löfven ska inte räkna med Vänsterpartiets riksdagsledamöter som en säker och foglig stödtrupp. Och företag i välfärdssektorn gör klokast i att lägga av eller om.
– Mycket kommer att bli kommunalt eller landstingsdrivet. Men jag tror att många bolag gör den helt riktiga bedömningen att man måste lämna den här branschen. Skulle jag lämna ett marknadsråd så är det att lämna så fort som möjligt. Det är snart slut.
Buskapet var riktat mot företagarna. Men det är fler än så som hör det. Hundratusentals elever i friskolor och deras föräldrar. Hundratusentals patienter listade vid privata vårdcentraler. Alla äldre som valt privata hemtjänstföretag eller boenden. Alla anställda som arbetar i branschen och alla som nu inte vågar expandera sin verksamhet eller starta en ny.
Ikväll är det Jonas Sjöstedt som talar. Men vi praktiskt taget vet på förhand vad han kommer att säga. Det vore mer intressant att tvinga upp Stefan Löfven i talarstolen och inte släppa ner honom förrän han svarat på ett antal frågor. Tänker han låta Vänsterpartiet få detta förödande inflytande över politiken, om de rödgröna vinner valet? Om inte, hur tänker han då lösa regeringsfrågan? Och hur hanterar han den vänsterflygel inom Socialdemokraterna, som gärna vill att Sjöstedt ska få sätta agendan?