Hanna Westerén skrev i fredags om både Pjäsen och Nygårds i Garda och tyckte att vi som är kritiska till majoritetens inställning till privata vårdföretag inte begriper eller rent av har som målsättning att missförstå och vantolka olika beslut och insatser.
Vad gäller Nygårds i Garda skriver Hanna Westerén att beslutet att öppna ett liknande boende i Visby togs under förra mandatperioden. Därmed skulle mitt resonemang som kopplade detta till att Nygårds nu tvingas säga upp personal - eftersom regionen prioriterar boendet i Visby som drivs i egen regi - falla.
Detta eftersom beslutet att togs av det "lag" jag "hejar på".
Det verkar tunt i argumentlagret om det är denna nivå man tycker är rimlig.
Jag skrev att behovet av platser förmodligen var det som orsakade öppnandet av ett boende i egen regi. Inte heller kritiserade jag detsamma. Jag konstaterade att när regionen väljer att använda det egna boendet får det konsekvenser för andra. Och så vitt jag förstår är det nuvarande ledning som bestämmer om vilken linje som ska drivas för den situation som är nu?
Hanna Westerén tar också upp sin kamp för att försvara det dåligt underbyggda beslutet om att ta tillbaka äldreboendet Pjäsen i egen regi utan upphandling.
Under hela ärendets gång har Hanna Westerén utmålat kritikerna som mobbare, att man riktar in kritiken mot henne som person. Om sådant har förekommit är det dåligt, men i den debatt som förts har jag inte sett några personliga påhopp, däremot en hård kritik mot beslutet i sak. Det är skillnad.
Hanna Westerén tror inte att vi "hör vad hon säger" men det är ju inte det som är problemet. Problemet är att argumenten inte håller.
Däremot tycker Hanna Westerén att det är fantasier att jämföra kostnaderna för regionens äldreomsorg (i snitt per plats) med den kostnad som Attendo drivit Pjäsen. Det vore både önskvärt och rättfärdigt att förklara hur och vad man annars ska jämföra?
Nej, Hanna Westerén, majoriteten har all rätt att besluta i enlighet med sin övertygelse, det finns ingen som invänder mot detta. Däremot är det rimligt att kunna ha mer än förhoppningar som underlag för stora och viktiga beslut. För vad är det - om inte fantasier?