Att samarbetet mellan partierna inte bara varit hjärtligt och framgångsrikt för alla inblandade parter har nog var och en begripit tidigare.
Inom de rödgröna såväl som inom Alliansen.
Men utåt sett har partiledningarna inte visat någon ängslighet, man har hållit ihop utåt, i vått och torrt.
När Lars Ohly i sitt tal förklarade skillnaden mellan regeringens politik och Miljöpartiets respektive Socialdemokraternas så förstår man att det inte bara var många socialdemokrater som ogillade det rödgröna samarbetet. Även Lars Ohly själv. För enligt honom är det enda som skiljer S och MP:s politik från regeringens: tolv månader i tid. Det regeringen beslutar kritiseras av de rödgröna men accepteras sedan i efterhand.
I går slog Svenska Dagbladet på stort med att flera distriktsordförande inom Centerpartiet tycker att det egna partiets politik hamnat i skuggan av Moderaterna. Också det ett väl känt faktum som tidningen vinklade på att Centern vill lämna Alliansen vilket inte riktigt är samma sak.
Fältet är dock öppet för nya samarbeten inför nästa val, vilket är både uppfriskande och vällovligt. Moderaterna kan inte vara tvärsäkra på att de mindre partierna fortsätter att acceptera deras dominans inom Alliansen. Moderaterna skulle ju inte sitta i regeringsställning utan C och KD, hur små de än är i dag.
Miljöpartiet är i princip emot blockpolitik men resonerar som Centerpartiet, bättre inflytande än inget inflytande.
Det enda parti som kanske får svårt att hitta en samarbetspartner är väl Vänsterpartiet men det kan också snabbt ändrats om en ny partiledning lägger om kursen.
Vad och vilka är det då som bestämmer vem som blir partiledare? Denna fråga och andra diskuterades under ett seminarium i går arrangerat av Novus.
Det var en mycket intressant bild som målades upp utifrån en undersökning som Novus gjort om svenskarnas inställning till politiker och vad som borde känneteckna dessa.
En stor majoritet av de tillfrågade anser inte att en bra politiker nödvändigtvis måste ha lång politisk erfarenhet (även om en ganska stor del av de som röstade på S tyckte att det fanns ett större samband än andra). Inte heller behöver politiker vara fläckfria eller bikta sig det första de gör när de blir ministrar eller partiledare.
Även politiker har rätt till några lik i garderoben.
Det visar sig också att allmänheten struntar helt i om en politiker har en dyr väska eller ett piratkopierat skärp. Det är politikens innehåll de är intresserade av.
Vem som köper alla tidningar som rapporterar om just dyra väskor och piratkopierade skärp får väl en annan undersökning visa.