LEDARE
Jag har länge undrat över att så många, även politiker och politiskt insatta, talar om att vi är tvingade till besparingar på välfärden. För vad jag kan minnas är det flera år sedan det lades några besparingsbeting på regionens verksamhet.
Parallellt med detta talas det om en ”raserad välfärd”, underförstått att staten dragit in på vård, skola och omsorg så att det nu inte finns något kvar.
Att många verksamheter tvingas till neddragningar beror på att man överskridit sina ekonomiska ramar. Det finns olika anledningar till detta och allt går inte att påverka, som hur många svårt sjuka vi kommer att behöva ge vård eller hur många familjer som behöver försörjningsstöd. Men att tala om besparingar som om man fått neddragningar av sina ramar är slarvigt och ger en felaktig bild av verkligheten.
Lika slarvigt är det att ge sken av att vi skulle haft mer pengar att lägga på välfärden med en annan regering. För det första finns inte en enda människa som kan ge facit på hur Sveriges ekonomi och ställning skulle ha sett ut med en rödgrön regering. Alliansens politik må vara omtvistad, men Sveriges starka ställning jämfört med de flesta andra länder i Europa lyckas inte ens de mest bokstavstroende socialister med framgång prata bort.
Så istället för att påstå att vi skulle haft mycket mer pengar att satsa på välfärden, kunde det lika gärna, kanske mer sannolikt, varit tvärtom.
Direkt oärligt är det att påstå att om svenskarna röstar fram de rödgröna nästa år så kommer de att ha mer pengar att använda, eftersom de inte tänker riva upp några jobbskatteavdrag.
Peter Wolodarski skrev mycket klokt och insiktsfullt i DN i går om Socialdemokraternas och Moderaternas prestigefyllda positionering i skattefrågan och att den lett till det som båda partierna haft som hederssak: att inte medverka till att Sverigedemokraterna ska få ett inflytande som överskrider deras politiska stöd. Genom att S och M vägrar prata med varandra om att försöka hitta blocköverskridande lösningar så har man öppnat för att låta SD dominera i frågan.
För framtidens utmaningar att klara välfärden är större än viljan att samla politiska poänger inför nästa års val. Allt prat om att partierna slåss om hur mycket de ”tar ansvar för Sverige” klingar falskt just nu. Från båda håll.