Två kalotter har löst ut. I fallskärmarnas selar hänger två chefer från kultur- och fritidsförvaltningen som tvingats kliva av sina uppdrag. Det skrev GA om på nyhetsplats i går.
Regionstyrelsens ordförande Åke Svensson är inte nöjd. Han konstaterar att regionen har ont om pengar och menar att:
– Uppstår det problem ska man lösa dem på ett bättre sätt.
I Åke Svenssons fall så verkar han undvika problemet med oönskade chefer genom att inte anställa några. Det aviserades redan i augusti förra året att den dåvarande regiondirektören Bo Dahllöf skulle lämna sitt uppdrag. Men någon ny permanent ersättare har han fortfarande inte fått.
Nå, det är lätt att sympatisera med Åke Svenssons åsikt att man ska undvika att lösa ut fallskärmar och lösa problemet på "ett bättre sätt". Och det är lätt att säga, om man slipper ta ansvar för lösningen. Men i själva verket kan det ju vara omöjligt att lösa problem med konflikter på arbetsplatsen eller chefer som blivit olämpliga för sina uppdrag utan att någon flyttas på. Framförallt kan det ställa till med oerhört stor skada och ett utdraget lidande för många inblandade om man väntar på en lösning som aldrig uppenbarar sig. Konflikter och ledningsproblem som bara tillåts försura organisationen i år efter år efter år – det är absolut inte bra.
Men det är naturligtvis ett misslyckande när fallskärmar måste användas. Om det var motiverat i de två fall som GA skrev om i går kan jag inte avgöra. Men ibland måste välja på pest och kolera och träffa det val som är bäst för patienten.
Därför är jag inte principiell motståndare till att anställda chefer skiljs från sina uppdrag med hjälp av pengar. Det är en möjlighet som ibland måste användas.
Däremot måste jag ju säga att det verkar egendomligt att det plötsligt skulle vara så bråttom att bli av med en chef som har fyra månader kvar till pensionen, att man slantar upp 14 månadslöner.